- Visst har mitt instrument betytt mycket, men det är ett jobb i dag. Att vara pappa innebär full fokus på någon annan. Det är härligt, säger Leif.
Sonen Hugo, 8, gillar det mesta men för något år sedan började han tjata om ett instrument. Mamma Kristina spelar violin i SON, men Hugo har valt bort strängarna. Han gillar blås och nu är trombonen en del av familjen.
- Vi har inte velat pusha honom i vår riktning. Samtidigt är det självklart roligt att se var hans musikintresse tar vägen.
En del kvällar får Hugo gå på nattis inne i Norrköping. Där träffar han ofta andra barn till musiker. Andra gånger får någon av hans föräldrar stå över en konsert, eller en resa.
- Kristina var med och invigde Friends Arena, till exempel, säger Leif.
Nu återstår att se hur de ska lösa allt praktiskt, när föräldradagarna är slut.
- Vi är många i orkestern som har familj, men lite lurigt är det eftersom vi får ta tjänstledigt utan lön.
De är flera par som har hittat kärleken på jobbet.
- Jag och Kristina hade aldrig pratat med varandra, men 2001 behövdes ett par till en tangokurs. På den vägen är det.
Att ingå i Norrköpings symfoniorkester innebär också en officiell roll, inte minst vid 100-årsjubileet.
- Det syns mer utåt vad vi gör just nu, men jag vill egentligen inte utmärka mig som person. Det är fint att vara en del av orkestern helt enkelt.
Nu kan han kosta på sig att njuta mer, eftersom mycket sitter i ryggraden. Samtidigt gäller det att hålla grundformen hela tiden. Leif jämför med idrott.
- Jag måste jobba med övningsmetodiken så att grundformen är god. Ett fotbollslag kan inte bara spela match och dansare återgår till grundpositionen, om du förstår vad jag menar.
Dessutom lägger han stor vikt vid att fylla på sitt inre på fritiden. Efter en ryggoperation för några år sedan cyklar han till och från jobbet.
- Att få trampa hem under stjärnorna efter en konsert är fantastiskt.
Magin finns fortfarande där, efter alla år.
Leif har även prövat på musikalgenren. Drygt 700 spelningar blev det när den bejublade uppsättningen av Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan sattes upp på Oscarsteatern i Stockholm. Mikael Samuelsson hade huvudrollen och rekordföreställningen spelades 1 173 gånger, mellan 1989 och 2005.
- Det var en rolig tid. Över en miljon människor såg den där föreställningen, men för mig var det bara ett av många roliga jobb i Stockholm.
I slutet av spelperioden blev Leif fast anställd i SON. Först nu har han hoppat ner i teaterns orkesterdike igen, i Östgötateaterns uppsättning av Familjen Addams.
Han ser ut att trivas när tidningen hälsar på. Det märks att musikerna har blivit ett tight gäng där de sitter inklämda under scenen.
- Äh, skriv om mig i stället, jag är mer intressant!, hojtar någon.
Kulturen på teatern skiljer sig en del från den i De Geerhallen.
- Det är roligt med kontraster och Östgötateatern är mysig, med soft stämning.
Kanske blir det fler tillfällen framöver, om kulturinstitutionerna i länet börjar samarbeta på nya sätt.
Många musiker är rädda om sina fingrar, men det händer att Leif hämtar sin son på skolan iklädd blåställ. I garaget står en svensk nöjesbåt i hondurasmahogny, från 1931, konstruerad av CG Pettersson. Den kräver lite omsorg. Samtidigt renoverar Leif en Porsche 911 Targa carrera från 1975, tillsammans med sin far.
- Det är nog en myt att vi har tummen mitt i handen. Musiker är fingerfärdiga och vi är flera i symfoniorkestern som är händiga och bygger på våra hus, säger Leif.
I Hugos rum sprider ett legolandskap ut sig. Ytterligare ett tecken på fingerfärdigheten.
- Vi jobbar så konstiga tider och det har både för- och nackdelar. En fördel är att få hänga med Hugo på eftermiddagarna och göra roliga grejer som han väljer.