Vad vill Harald i skoldebatten?

I ett något förvirrande debattinlägg, 23 juni, försöker vårt kommunalråd bemöta Jan-Peter Brinkby och hans frågeställningar om mål och mening i den kommunala skolan.Harald du får ursäkta mig, men jag läste ditt debattinlägg 3-4 gånger på raken men jag blev inte riktigt klok på vad du var ute efter eller vad du egentligen menade. Det kan möjligen vara så att jag inte har insikten genom att jag också missat att läsa de böcker som du hänvisade till, för att Jan-Peter Brinkby skulle få mer insikt. Du skriver följande "Jag blir fundersam när han (Jan-Peter B) nu beskriver sina önskemål enbart i termer av pedagoger, men inte lärare." Vidare skriver du. "Är det så att pedagogiken är målet, eller är det kunskaper och färdigheter?" Du skriver att vi måste utgå från verkligheten. Då blir jag lite orolig över den verklighet som du beskriver.För mig och de flesta som är insatta i skolans värld är en lärare och en pedagog samma person. Det är varken eller. Och pedagogiken kan aldrig vara målet, utan är självklart medlet för att uppnå de satta målen. Utan en väl fungerande pedagogik så blir det du säger dig eftersträva, dvs. kunskaper och färdigheter en ren och skär omöjlighet.Du återkommer gång på gång i ditt inlägg till formuleringen "att bli överens". Men Harald det kan bli svårt om du på ett sådant här sätt, tillrättavisar Jan-Peter och mellan raderna får honom att framstå som mindre vetande och som du skriver i avsaknad av insikt. Handlar det om att bli överens bara om du tycker som jag eller?Jag tycker också att du på ett genant sätt skyller ifrån dig, när du mer eller mindre frånsäger dig och kommunfullmäktige ansvaret för skolan i vår kommun. Du skriver att "De verkliga arkitekterna bakom dagens skola är skolverk och riksdagspolitiker, de har därmed huvudansvaret för skolans tillkortakommande inte kommunfullmäktige".Vilket ansvar har du, jag och övriga politiker när det gäller skolan. Självklart det absolut största ansvaret (inte skolverk och riksdagspolitiker) för att skolan i vår kommun fungerar bra och uppnår målen.Det är vi på det lokala planet som skall vara arkitekterna, ingen annan. Det är vi politiker i samspel med skolförvaltning, lärare=pedagoger, elever och övrig personal som skall forma och utveckla skolan i vår egen kommun till den absolut bästa. Målsättningen skall vara den bästa i Sverige. Inte bara på ett plan som går att mäta i betyg. Utan även på ett humanistiskt plan, där vi skapar ansvarstagande ungdomar med god självkännedom och god social kompetens, med värderingar som på ett positivt och konstruktivt sätt utvecklar våra barn och barnbarns samhälle och värld. Det är något av den visionen jag hade hoppats att du skulle ge utryck för, när du som kommunalråd ger dig in i skoldebatten. För att lyckas med att uppnå Sveriges bästa skola, så krävs det ett bra och insiktsfullt ledarskap, inte bara hos förvaltning, rektorer och övrig personal, utan framförallt hos oss politiker och att vi inte skyller ifrån oss, utan att vi visar att vi är vuxna människor som både vill och vågar ta ansvar.Harald din debattartikel skapar ingen större klarhet i vad du egentligen vill med skolan. Svaren är få men frågorna har tyvärr blivit ännu många fler.Det krävs en rejäl höjning av debattnivån när det gäller skolan i vår kommun.Min slutgiltiga fråga till dig Harald. Är ditt mål och din vision med skolan i Västerviks kommun inte mer än att bli överens med Jan-Peter Brinkby. Eller vill du som jag, Jan-Peter och många fler göra skolan i Västerviks kommun till den bästa skolan i hela Sverige. Och när vi nått dit, så ska målet vara världens bästa skola. Om du svarar ja på denna fråga, duger det inte med att skylla på skolverk och riksdagspolitiker, utan du liksom jag med många fler måste ta vårt ansvar för att uppnå de mål som är uppsatta både från skolverket men också i den lokala verksamhetsplan för skolan som både du och jag varit med att besluta om.

Vad vill Harald i skoldebatten?

Jag är medveten om att det inte är politiskt korrekt att kritisera en alliansbroder, men för att kunna ha hedern i behåll och kunna sitta kvar i barn- och utbildningsnämnden har jag känt att jag måste reagera, det skriver Kenneth Hardy Axelsson.