Carina Bång är anhörigterapeut och författare med ett gediget CV inom beroendevård och anhörigstöd. Hon inleder sin föreläsning med att spela upp en bild av ett brinnande hus. Den ska illustrera den situation som en anhörig till en älskad med ett beroende står inför.
– Om man vet att den man älskar är därinne, springer de flesta in och försöker dra ut personen. Men vad händer om den man älskar springer in i det brinnande huset om och om igen? Hur många gånger kan man försöka rädda den utan att riskera sitt eget liv och hälsa? frågar hon retoriskt.
Många anhöriga vittnar om att de även fungerar som läkare, jourhavande kompis, bankomat, städerska, chaufför och kock till personen med ett beroende. Carina Bång berättar att det inte var alltför många år sedan som anhöriga ofta fick rådet att stänga dörren och bryta kontakten.
– Det är klart att det kan vara okej att stänga dörren en stund, för att ta hand om sig själv. Men det är en myt att det skulle få den anhörige att sluta dricka eller ta droger, säger hon.
Hon beskriver ett beroende som en sjukdom i hjärnan, som bland annat förändrar dess belöningssystem och höjer toleransen för dopaminkickar. Just för att beroendet är en sjukdom, är det viktigt att inte läxa upp den sjuke, menar hon.
– Vi skulle ju aldrig säga till en person med diabetes att sluta vara sjuk! jämför hon.
Under föreläsningen ger Carina Bång flera råd och strategier om hur man som anhörig kan bemöta och hjälpa en person med ett beroende. Men de flesta av dessa strategier bottnar i en nödvändighet för den anhörige att ta hand om sig själv.
– Det är jättesvårt att göra det när det brinner, och när allt präglas av kaos och rädsla. Men vi måste göra det. Vi blir utbrända om vi inte tar hand om oss själva utan bara väntar på ett bättre tillfälle, säger hon.
Ett av hennes råd är därför att som anhörig försöka hitta de aktiviteter och situationer som man tyckte var roliga innan. Även om det kan vara jobbigt så kan det vara värdefullt att bara ägna sig några få minuter åt en tidigare älskad aktivitet.
Hon berättar att 1,7 miljoner svenskar lever som anhöriga till en person med beroendeproblematik – men att mörkertalet är stort.
– Många känner skam och isolerar sig och då är det många som tror att de är ensamma. Men du är definitivt inte ensam!
Föreläsningen arrangerades av Vuxenenheten Varvet, som bedriver öppenvård för vuxna i kommunen. Dit går det att vända sig för att få anhörigstöd i grupp.