Jag har inte funderat på det för att kunna ställa mitt svenska "normala beteende" i motsats till deras mer suspekta. Jag har mer tänkt på det som roliga olikheter som berikat både mig och mina vänner.När nu det öppet nationalistiska partiet Sverigedemokraterna seglat upp på den politiska arenan har jag försökt att något sätta mig in i deras sätt att se på svenskhet. Inte för att jag tänkt lägga min röst på partiet, utan mer för att jag vill vara på min vakt mot den här sortens strömmingar. På partiets hemsida kan man läsa om allt som är svenskt och bra och som nu hotar att utplånas av alla horder med främmande element som översvämmar vårt kära fosterland. Man friar friskt till olika grupper i samhället. Till landsbygdsbefolkningen genom att värna om den svenska hagen, till jägarna genom att bland annat kräva sommarjakt på morkulla och till djurvänner genom att vilja införa registrering av katter. Inför det stundande kyrkovalet värnar man väldigt mycket om det som kyrkan står för och påstår att " människor med kristen livssyn visar sig ofta vara hedervärda människor." Man säger sig också känna särskilt starkt för det judiska folket. Nu tror jag inte det är så värst många judar som kommer att lyssna till sådana lockrop. Vart nationalism, av det slag som presenteras i Sverigedemokraternas partiprogram, kan leda vet de alltför väl. På hemsidan finns också 100 bilder utlagda som visar det som vi svenskar ägnar oss åt och som är värt att värna om. Där finns allt från näverslöjd och schottis till snapsvisor och älgjakt. Många av företeelserna som presenteras har sin grund i den kristna religionens helgdagar. Den uppstod, så vitt jag vet, ganska långt från Sverige.Att vi svenskar är ungefär som andra folk det har jag förstått av mina vänner från andra länder. Men det finns några företeelser som de träffat på och som jag vet jag att de särskilt har förundrats över; att vi annonserar i tidningen och undanber oss uppvaktning på födelsedagen, att vi vid restaurangbesök i sällskap med andra lägger ner mycket räknemöda på att dela upp notan, att vi helst sätter oss för oss själva på bussen, trots att det finns lediga platser i andras sällskap, och att vi tar med oss egna lakan när vi ska sova borta. Små egenheter som säkert har sin motsvarighet i andra kulturer. Att vi näverslöjdande, schottisdansande och snapsdrickande svenskar blandas upp med lite andra kulturer känner i alla fall inte jag som något hot. Vi kanske kan bli lite mer festbenägna och de kanske kan lära sig ett och annat, som att ta med sig lakan när de åker bort till exempel.
