Byggnaderna vid gamla Roddklubben är privata. Därför får man inte störa eller vara i vägen. Man får heller inte vara på altanerna, exempelvis.
Under sommaren har klagomål från läsare kommit in till tidningen. En del är arga, andra uppgivna. Flera upplever sig bli ivägkörda från bryggor både på privat och kommunal mark, andra säger att privatpersoner verkar ha upphävt allemansrätten, på egen hand.
Vem som har rätt när det gäller klagomålen är svårt att säga, och det kommer vi heller inte försöka göra i den här artikeln. Men för att reda ut vad som gäller stämde vi träff med två som vet mycket mer.
Det är samhällsbyggnadsenhetens chef Daniel Niklasson, och Carolina Stalebrant som är miljö- och byggnadschef på Västerviks kommun. De får också ta emot klagomål.
Det finns flera olika regler som gäller. När det kommer till den gamla Roddklubben finns tydliga regler. Byggnaderna är privata, men är inte bostadshus.
– I februari kom en dom som fastställde att det är allemansrätten som gäller där. Det innebär att allmänheten har tillgång till området. Man får fika och bada där, uppehålla sig helt enkelt, säger Stalebrant.
Men, fortsätter Niklasson, det handlar om att visa respekt. Allemansrätten är en skyldighet också.
– Du får självklart inte sätta dig i utemöbler, sätta dig på altanen eller sitta lutad mot husfasaden. Byggnaderna är privata.
Vid Roddklubben har man alltså som allmänhet rätt att bada både från strand och brygga, lägga till med sin båt tillfälligt, eller fiska. Att vara på bryggan skiljer sig alltså inte från att vara på stranden.
Bryggan vid gamla Roddklubben är fri att vistas på, förutsatt att inte bryggägaren själv är i behov av den just då.
Men det finns ett "men".
– Då har bryggägaren, alltså privatpersonen, företräde till sin brygga och bör inte störas om de nyttjar bryggan, man får inte hindra dem från att använda den. Men samtidigt har de inte rätt att köra bort någon utan annan anledning än att de själva ska vara på bryggan där och då, säger Stalebrant.
Det finns flera varianter av bryggor och ägande att ta hänsyn till, vilket så klart gör frågan mer komplex.
– Den mest tydliga är när det rör sig om en strandtomt med brygga i direkt anslutning till ett bostadshus. Då är bryggor att betrakta som privata och får inte beträdas av allmänheten. Men någon sådan finns inte på västra sidan av viken från och med Gertrudsvik och in till Hamngatan, säger Carolina Stalebrant.
På andra sidan, Solsidan, är det inte lika enkelt, där finns flera privata strandtomter, men det finns också flera bryggor där allemansrätten gäller.
Här har allmänheten rätt att vistas, utan att bli bortkörd.
Andra exempel är bryggorna vid Gränsö mellanområde, efter slottet och vidare bort längs strandkanten.
– Om det inte handlar om en strandtomt, sådana finns där också, så är bryggorna där belägna på mark som kommunen äger. I mellanområdet får gamla bryggor vara kvar, men det är förutsatt att de inte privatiseras, det vill säga hägnas in eller göras svårbeträdda.
När vi besöker platsen är det flera som har den karaktären.
Vad händer om någon klagar på en brygga på kommunens mark?
– Då kan vi skriva till ägaren av bryggan och påpeka att det inte ser rätt ut. I nio fall av tio kan vi komma fram till en lösning.
– Hjälper inte det så får vi peka med hela handen. Men det brukar aldrig behöva gå så långt. Återigen handlar det om att ha en dialog och försöka komma överens, säger Niklasson.
Kan det bli tal om att riva bryggor utan tillstånd som ligger på kommunal mark?
– Om bryggägaren inte håller den i vårdat och säkert skick, men jag skulle säga att det ofta löser sig på annat sätt, säger Stalebrant.
– Det skulle kunna handla om att ta bort prylar som ger ett privatiserande intryck som till exempel inhägnader, vindskydd eller möblemang.
Helt oproblematiskt är det inte med så många bryggor, menar båda. Men samtidigt är det viktigt för att staden ska behålla sin karaktär som kuststad. Men nya små bryggor på kommunens mark kommer man inte tillåta.
Istället förespråkar man från kommunalt håll större gemensamma brygganläggningar för flera båtplatser på kommunal eller privat mark. Ett exempel på sådana är bryggorna vid Reginelund, eller vid Breviksbadet.
Längs Gamlebyviken i tätorten Västervik och på Gränsö, undantaget strandtomterna, är det fritt fram att bada alltså, om man inte förstör någon egendom och om man respekterar båtar och annat.
Längs Djurgården finns flera bryggor. De tillhör inte en strandtomt, och går bra att bada ifrån. Men man måste respektera andras saker.
Hur ska man göra om man är osäker på om en brygga ligger på en strandtomt i direkt anslutning till ett bostadshus eller inte?
– Man kan alltid ringa kommunen och ställa en fråga men i de flesta fall tror jag att det löser sig på plats med lite sunt förnuft, säger Daniel Niklasson.