Det innebär att det inte blir några reguljära förbindelser från Loftahammar till Hasselö via Rågö.
- Beslutet har varit svårt, vi hade så gärna velat fortsätta, säger Lina Johansson som tillsammans med sin man, Johan Rindmyr och bror, Andreas Johansson drivit trafiken. Men med största sannolikhet blir det inte av för vår del. Linjen har drivits helt på egen hand utan kommunal upphandling.
Färjorna har inte ens varit befriade från avgift för kajplats. När de låg med båten "Tjust" i Västerviks hamn kostade det 30 000 kronor och med "Loftahammar" i Loftahammar kostade 10 000 kronor.
- Jag måste påpeka att vi fått en väldigt fin stöttning från Turistbyrån men i rena bidrag har vi bara fått en mycket liten summa första året, en summa så liten att den helt saknar betydelse i sammanhanget.
- Vi har faktiskt fått betala för att jobba och det går inte i längden även om vi dragit nytta av trafiken på annat sätt. För av de 7 000 resenärer vi hade förra året så kom hela 6 000 till Hasselö och 1 000 stannade på Rågö och här på Hasselö driver familjen flera företag som är beroende av gäster. Så det har varit ett noga övervägt beslut.
- Min åsikt är att trafiken i skärgården borde betraktas som en del av infrastrukturen och vara en långsiktigt kommunal och regional angelägenhet och då får vi inte blanda ihop året-runt-trafiken med sommartrafiken.
- Mig veterligen finns ingen reguljär skärgårdstrafik under sommarens högsäsong någon stans i landet utan någon form av upphandling i botten, säger Lina Johansson.
Stina Porsgaard, turistchef i Västerviks kommun:
- Tyvärr är det här ett steg tillbaka, Det kommer att innebära färre gäster på Rågö och Hasselö. Trafiken har utvecklats för varje år, så det här känns inte alls bra.
Harald Hjalmarsson, kommunalråd i Västerviks kommun:
- Den här verksamheten drivs på kommersiella grunder. Kommunen har varit med initialt för att bygga upp verksamheten men nu kan vi inte skjuta till några pengar.
- Vi har försökt lyfta skärgårdstrafiken i länstrafiken men utan framgång. Det bästa vore givetvis om skärgårdstrafiken kunde skötas som kollektivtrafik. Men vi har samma dilemma på många mindre orter på fastlandet som förhindrar arbets- eller studiependling. Skolskjutsar ordnar vi dock alltid.