"Utan Västerviks sjukhus hade Cajsa inte levt"
Trebarnsmamman Linda innerligt tacksam för specialistkompetens.
Linda Jeansson är tacksam för den hjälp hon fått från vården i Västervik. Foto: Magnus Glans
Foto:
- Trots att jag kom under specialistvård inom bara några minuter gav läkarna mitt foster mindre än tio procents chans att överleva. Delar av fosterkakan hade släppt, vilket hotar både närings- och syretillförsel till fostret.
Som genom ett under lyckades dock de erfarna förlossningsläkarna, tack vare snabba och korrekta åtgärder, häva Lindas blödning.
- Utan insatserna från specialistläkarna på Västerviks sjukhus hade min lilla, två och en halv månad för tidigt födda, dotter Cajsa troligtvis blivit ett missfall, säger Linda som då var oerhört tacksam över att sparkarna fortsatte i hennes mage.
Hon var extremt rädd för att hosta, gråta eller nysa av rädsla för att flera delar av fosterkakan då skulle lossna.
- Det finns en mycket stor kompetens på såväl kvinnokliniken, förlossningen som barnkliniken i Västervik, betonar Linda Jeansson som fick suverän vård på alla dessa avdelningar.
Barnkliniken gjorde en stor insats från och med den 25 augusti 2002 då lilla Cajsa var fem månader och med bara elva veckor hade passerat det datum hon egentligen skulle ha fötts.
Denna dag insjuknade Caja svårt i mässlingen.
Mässlingen är en idag ovanlig sjukdom som är livshotande även för fullt friska barn under ett års ålder.
Redan vecka 25 under graviditeten, efter två veckor med strikt sängläge, drabbades Linda Jeansson sin andra störtblödning. En rullgardin drogs ned och allt tycktes vara kört.
Då hade emellertid precis den tidsgräns passerats, vid vilken Västerviks sjukhus bedömer att barnet ändå har en liten chans att överleva när det tas ut.
- Efter en första behandling kördes jag snabbt med ambulans till Universitetssjukhuset i Linköping. Mot alla odds lyckades man på nytt häva blödningen.
När en kvinna har problem med graviditeten, och måste vårdas länge långt från sin hemort, blir det minst sagt jobbigt för familjens övriga medlemmar.
- Resorna blev många och tröttande till Linköping för min sambo Mats och barnen Louise och Olle. Vilka idag är 12 respektive 4 år.
- De fick rätta sig efter rälsbussens tider, eftersom Olle alltid kräktes då han åkte bil. Olles 3-åriga födelsedag firade vi med tårta och paket i en sjukhuskorridor.
Alla värden var då bra och läkarna gjorde allt för att få fostret att bli kvar i livmodern.
- För varje dag som gick skulle mitt barns chanser att överleva öka med fyra procent. De gjorde allt för att skjuta fram förlossningen till vecka 30.
Vecka 28 gick det dock inte längre. En tredje blödning gick ej att få stopp på. Även fostrets värden försämrades snabbt och läkarna beslutade om akut kejsarsnitt. Vid akut snitt handlar det om minuter för att fostret ska ha en chans att klara sig.
- De satte kniven i min mage i samma sekund som jag sövdes. Bedövningsmedlet fick absolut inte hinna nå till fostret.
Lilla Cajsa togs fram klockan 18.56 den 20 mars 2002, nästan två och en halv månad före den planerade födseln den 6 juni.
Hon vägde bara 1275 gram, men var hela 40 centimeter lång. Efter några dagar var Cajsas vikt nere på 1100 gram. Hennes fotsulor var avsevärt mindre än en vuxen mans tumme.
- Sedan Cajsa intensivvårdats fem dagar i respirator och kuvös fick Mats och jag äntligen hålla vår älskade, pyttelilla flicka.
Efter åtta dagar övertogs ansvaret för Cajsa av avdelningen för tidigt födda barn på Västerviks sjukhus. Nu kunde familjen hälsa på varje dag.
- Vi skrevs ut den 30 maj, en vecka innan Cajsa skulle ha fötts. Nu började vi andas ut.
Men mindre än tre månader senare drabbades alltså det lilla, sköra barnet av den idag ovanliga sjukdomen kikhosta...
Ända fram till den 26 oktober intensivvårdades Cajsa på barnkliniken vid Västerviks sjukhus. Under några dagar svävade hon mellan liv och död.
- Feberkramper och svår hosta gjorde att hon tappade sugreflexen och fick sondmatas. Till sist vågade man inte ens lägga ned henne, eftersom hon hade så mycket tjockt slem i sina lungor. Hon fick gå från famn till famn på avdelningen, minns Linda.
Idag är Cajsa 18 månader och helt frisk. Hon har redan utvecklats ikapp fullgångna barn, vilket inte brukar ske förrän tidigast vid tre års ålder. Hon är nästan lite rund om kinderna och sprudlar av energi och livskraft.
- Så hade det inte sett ut om inte Västerviks sjukhus funnits.
Så jobbar vi med nyheter