"Utan RSMH hade jag nog bara legat hemma"

- För mig betyder det väldigt mycket att kunna gå hit. Hade inte RSMH funnits hade det nog varit svårt för mig, då hade jag nog bara legat hemma. Ibland kanske jag inte känner mig så pigg, men då stannar jag hemma. Jag försöker gå hit så ofta jag bara kan.
Så beskriver Birgitta Johansson i Västervik vad RSMH betyder för henne. Hon gick med i RSMH för snart fem år sedan och är ledamot av den lokala styrelsen. Hon är med i festkommittén och brukar leda en matlagningskurs varje vår och höst.
- De andra säger att jag inte ska ta på mig för mycket men det är roligt.
RSMH i Västervik har en lokal på Kristinebergsgatan, där medlemmarna träffas flera dagar i veckan.
På RSMH bakar hon bullar någon gång i månaden och det brukar bli över hundra bullar varje gång. I föreningen serverar de kaffe och bullar till självkostnadspris. I dag är det kardemummabullar som hon bakar.
- Bakat har jag gjort sedan jag var tolv-tretton år hemma hos mamma, berättar Birgitta. Men nu för tiden bakar jag inte så mycket hemma, det var mer när barnen var små.
- Det är roligast när man har något för sig, när jag får göra något med händerna, tycker hon.

Birgitta Johansson har en lång livshistoria med psykiska problem. För henne började det när hon var 18 år, i slutet av 60-talet.
- En dag bara satte jag mig på en stol och grät. Jag fick komma till Norra sjukhuset och fick gå dit en gång i månaden och få medicin. Annars var jag hemma och min mamma fick ta hand om mig.
1973 fick hon återfall första gången och blev då inlagd. Då var det bara mediciner som användes, inte samtalsterapi. Både injektioner och tabletter har ingått i hennes vardag.

Birgitta har tre barn som nu alla är drygt 30. Två pojkar och en flicka.
- I min familj är vi tre som är sjuka, både jag, min man och en av sönerna.
- När barnen var små, då var det nästan alltid någon av oss två vuxna som var inlagd på Norra sjukhuset och den andre var hemma hos barnen. Det måste ha varit kaotiskt för dem många gånger. Det har inte varit lätt med oss som föräldrar, vi som båda två varit sjuka så mycket. Men det kan man ju inte hjälpa.
- Min mamma och min svärmor ställde upp mycket för oss och hjälpte oss med barnen. Men det hände att de fick följa med mig till sjukhuset när de var små på 70-talet.

Nu är det 14 år sedan hon var så sjuk att hon var inlagd. Tack vare bra mediciner har hon klarat sig utan återfall på 14 år.
Birgitta äter fortfarande en hel del mediciner och går regelbundet i samtalsterapi på psykrehab och menar att båda delarna behövs för att hon ska kunna hålla sig ifrån återfall.
- Sedan psykrehab öppnade och jag kunnat gå i terapi där har det blivit mycket bättre. När jag var sjuk på 60- och 70-talet och ofta var inlagd, då hade jag ingen kontakt alls med psykvården mellan inläggningarna. I dag håller de kontakten med mig.
En gång i månaden träffar hon en av de anställda på psykrehab för samtal:
- Vi pratar framåt i stället för bakåt.

Birgitta arbetade i många år på Samhall, både i verkstadslagret och på serveringen Spiskroken. Numera är hon sjukpensionär, efter många sjukskrivningar under årens lopp.
- Det är bra, då vet jag hur mycket pengar jag får varje månad.
Delvis har tiden på Samhall påverkat hennes sjukdomshistoria. Efter att ha tvingats ta för mycket ansvar på en av arbetsplatserna under en längre tid blev hon sjukskriven några år.
- Jag blev inte tillfrågad vad jag själv ville. Efter det var jag halvt sjukskriven länge innan jag blev sjukpensionär. Mina andra arbetsuppgifter på Samhall trivdes jag med, och det vara bra människor där som visade förståelse.

RSMH har öppet fyra dagar i veckan för medlemmarna, måndagkvällarna tillsammans med Ankaret på andra sidan väggen. Birgitta arbetar ideellt här, nästan varje dag, tillsammans med Annika Andersson som är anställd i föreningen.
- Annika och jag har haft hand om det här i ett år nu. Vi ordnar aktiviteter och Annika är bra på att ta hand om administrationen, säger Birgitta.
Föreningen ordnar också många andra aktiviteter och studiecirklar. Föreningen har 57 medlemmar, flera av dem är stödmedlemmar.

"Utan RSMH hade jag nog bara legat hemma"

Birgitta Johansson blev sjuk när hon var 18 år.