Kåre Ankervik, Ingvar Ankervik och Nora Ankervik. I bakgrunden gamla kajaker i trä. Numera tillverkas de i glas- och kolfiber.
– Vi har fått betydligt fler beställningar det senaste året jämfört med året innan, förklarar Kåre Ankervik.
Många verkar också ha kommit på att de ju faktiskt har en kajak undanstoppad där hemma – en kajak som kan behöva lite omvårdnad innan den tas i bruk på nytt. För även reparationsarbetena har blivit fler under året, berättar Kåre.
Det märkliga och oroliga fjolåret, 2020, firade kanotvarvet 95 år.
Och för dem som ännu inte stiftat bekantskap med familjeföretaget VKV kan nämnas att deras kajaker rundat Kap Horn, flutit fram mellan isflaken i den norska ögruppen Svalbard samt använts vid en rad stora mästerskap. Men de är också, och kanske framför allt, flitigt använda och uppskattade av vanliga "njutningspaddlare".
Ett genuint intresse för kajaken och dess användningsområden, kompromisslöshet i fråga om kvaliteten samt ett yrkeskunnande som gått i arv i generationer – det är en del av förklaringen till företagets framgångar, menar Ingvar och Kåre Ankervik, far och son.
Kanotvarvet bildades av Ingvars pappa Anker 1925, som en avknoppning av det båtvarv som Ingvar Ankerviks farfar Alfred Karlsson grundade 1907.
Till en början var det inhyst i samma lokaler som båtvarvet. Men 1930 byggdes en egen lokal för kanottillverkningen, en lokal som sedan har byggts ut allt eftersom.
Nutid och dåtid flyter verkligen samman på Vitudden. Här finns toppmoderna kajaker i glas- och kolfiber. Men också riktigt gamla, välbevarade klenoder, byggda i trä.
Så hur började det?
Jo, Ingvars pappa Anker jobbade från tidiga år på familjens båtvarv men som 14-åring fick han se en kanotist paddla förbi, och ett intresse var väckt. Han bestämde sig för att bygga en egen kajak, och resten är historia.
Dags att ta en tur. Kåre och Ingvar Ankervik bär ner en gammal tresitsig kajak till vattnet.
I dag arbetar tre generationer med verksamheten: Ingvar som nu passerat 80-strecket, Kåre och Kåres dotter Nora.
De senaste åren har dock verksamheten skalats ner väsentligt, förklarar Kåre.
– Nu är vi 3-4 personer som arbetar här från att vi hade ett tiotal anställda för ett drygt decennium sedan. I dag bygger vi bara mot beställningar, säger han.
Orsaken till det har kort och gott att göra med en ökad utländsk konkurrens, i synnerhet från Estland och Kina. Och billig arbetskraft och avsevärt billigare kopior är det svårt att tävla med.
Därför satsar företaget i stället på samarbete numera, med andra väl valda producenter. Något som innebär att VKV också säljer importerade kajaker, utöver de egna.
– Marknaden ändrar sig, och vi med den, konstaterar Kåre.
Roligast är ändå att ta sig an beställningar, tycker han och menar att flexibiliteten då är stor.
– Ibland är det funktionsvariationer som styr hur kajaken ska utformas, och ibland ska den anpassas så att en hund får plats, till exempel.
– Det är kul att ha kontakt med folk som brinner för sitt kajakintresse.
Nora, Kåre och Ingvar. Tre generationer Ankervik. Alla tre gillar att paddla. Men Kåre är den som paddlar mest för närvarande. Det är inte så ofta de sitter i samma kajak, som nu.
För egen del upptäckte Kåre den verkliga fröjden med att paddla först i 30-årsåldern.
– Det var en jobbig period i mitt liv då jag kände stor press från olika håll. Jag mådde inte så bra. Jag arbetade väldigt mycket och gick igenom en skilsmässa. När jag stack ut och paddlade blev jag lugn. Det var som meditation, och att paddlingen kunde ha den effekten blev en aha-upplevelse för mig, berättar han.
– Det var som att jag fick tid att läka på sjön.
De här erfarenheterna vill han gärna dela med sig av till andra.
Och för några år sedan nu började han själv och vännen Lars Jonasson frigöra en stund varje onsdag för paddling. Som en välbehövlig paus mitt i vardagen. Initiativet lockade till sig fler. Numera kan de vara allt från två och upp till åtta personer som ger sig iväg om onsdagarna, och lämnar vardagskraven och stressen bakom sig för en stund.
– Vi paddlar när det går, året om. Även på vintern om det inte är för mycket is.
Och det senaste året har något hänt...
– Man möter fler på paddelturerna i skärgården och längs kanalen, folk man inte brukar möta. Även vintertid. Det är jättekul!
På VKV byggs och renoveras kajaker och tillbehör. "Att reparera blir en slags revolt mot konsumtionssamhället", säger Kåre. Det senaste året har det varit brist på en hel del friluftsartiklar, som paddlar exempelvis, berättar han.
Kåre betonar att alla generationer har satt sin prägel på VKV.
– Under farfars tid fokuserades det mycket på tävlingspaddlandet och olympiaderna eftersom han intresserade sig mycket för det. Under Ingvars tid har friluftslivet varit fokus. För mig är kajaken och paddlandet förknippat med lugn och frid. Som sagt var: det är lite som meditation, säger han.
Här är en kajak som Kåre byggt tillsammans med dottern Tindra.
I verkstadslokalerna finns gott om urklipp från förr.
Tre generationer Ankervik: Nora, Kåre och Ingvar. De har plockat fram en gammal tresitsig träkajak. Det är inte så ofta de sitter i samma farkost, men vad gör man inte för ett bra foto?
Havet lockar.
VKV ligger som namnet gör gällande vid Vitudden intill Kanalviken. På bilden: Ingvar, Nora och Kåre Ankervik.
Den äldsta VKV-kajaken som finns bevarad på varvet är från 1920-talet, berättar Ingvar Ankervik. Förr byggdes kajakerna i trä, bland annat av hondurasmahogny. "Det är tyvärr numera ett utrotat träslag", berättar Ingvar och tillägger att den sista tillverkades 1979.