Unionens ständiga kris

När Kjell Albin Abrahamsson för två veckor sedan talade på Folkpartiets riksmöte var en av hans slutsatser att EU är i ständig kris.

Västervik2009-03-21 00:07
Ola Mårtensson
Helt riktigt, i EU är kriser vardag. Samarbetets syfte är just att lösa kriser i förhandlingar, inte på slagfälten. Det är naturligt att människor som lever sida vid sida emellanåt har olika åsikter. Danmarks nej till Maastrichtavtalet, undantagsförhandlingar och Hollands och Frankrikes nej till Lissabonfördraget - några av de kriser som EU gått igenom under de senaste 20 åren. Kriser som kom, löstes och avlöstes av nya.Hela EU-tanken - att binda ihop folken så tätt att det inte lönar sig att kriga är i grunden fantastisk. Vem ska då få tillträde att omfamnas av denna fredsvision? I dagsläget sneglar EU mot de Balkanstater som ännu inte är medlemmar, mot Norge och Island och mot Turkiet. Och dessa länder sneglar tillbaka.I veckan lade Tysklands stora Kristdemokratiska parti, CDU, fram ett EU-manifest i vilket partiet förordar ett inflödesstopp av nya EU-medlemmar. Dock med Tysklandsvännen Kroatien som undantag. Det finns förvisso skäl att delvis hålla med förbundskansler Angela Merkel och hennes CDU. EU behöver tid att vänja sig vid att ha vuxit. På mindre än 20 år har unionens medlemsländer mer än fördubblats. Och visst kan man tänka sig att unionens institutioner behöver arbetsro att jobba in sig i nya rutiner etc.Men CDU:s medlemsstoppstanke har också ett annat syfte, nämligen att hindra Turkiet från att kunna komma med i unionen. Bieffekten blir att andra potentiella medlemsstater som till exempel Island och Norge stängs ute. Det absoluta flertalet av de etablerade svenska politikerna förordar ett turkiskt medlemsskap i EU. Att säga nej till Turkiet kan vara detsamma som att be Turkiet vända sig om för samarbete med stater av Rysslands och Irans kalliber. Samtidigt vet alla att det skulle vara en total omöjlighet att välkomna dagens Turkiet i EU. Nej tack, Turkiet, landet får vänta utanför tills det är reformerat och uppfyller EU-kraven. Så skulle politikerna kunna uttrycka saken. Istället säger de - Välkommen Turkiet, fast vi önskar ett annat Turkiet än dagens - ni måste först uppfylla medlemskraven. Är detta bara retorik? Nej, symbolpolitik - för att ge Turkiet hopp.CDU väcker dock viktiga frågor med sitt förslag om medlemsstopp. Hur stort kan EU bli? Visst är eftertanke och arbetsro viktigt, men är inte just utvidgningsprocesserna i EU-samarbetet som faktiskt givit unionen livskraft? Vilka är alternativen för stater i Europa utanför EU om EU stänger dörren?Vi måste se varje land utifrån sina förutsättningar. Inte kategoriskt säga nej till nya stater. EU är i kris. Alltid. Det är ett faktum. På gott och ont. Fast mest på gott.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!