Underbart och svårt att förstå
Studenten startar med förberedelser redan halv sju på morgon. Klockan åtta anländer de första studenterna och sen är det full fart till sen kväll.
Blommor, gosedjur, en stor godisnapp. Josefina Dahlin sveps in i en handduk med svenska flaggan när hon kommer ut på skolgården. Sen hänger släkt och vänner på henne present efter present.
Foto:
I dag bjuder skolan på vindruvor, kex, ost, jordgubbar, kiwi och dryck medan klasserna väntar på att fotograferas.
- Det är tredje året vi bjuder på lite frukost. De kan behöva lite i magen för dagen är lång, säger en av värdinnorna som står och serverar cider och mineralvatten.
När klockan närmar sig nio följer industri- och möbelprogrammens elever efter fotografen Gunilla Andersson. Det är dags för den traditionella fotograferingen. Men innan dess vill studenterna att mentorn Göran Ekström ska ta några bilder.
- Du håller för kameran. Vänd på telefonen annars fotograferar du dig själv, instruerar studenterna.
Sen får eleverna ställa upp sig, några på bänken från gympasalen och resten på gräset. Allt för att bilden ska bli så bra som möjligt.
- Nu vill jag se att ni är jätteglada. Titta hit. Heeej, säger fotografen och trycker av.
Borta vid bufféborden plockar naturvetaren Mattias Joborn åt sig lite frukt.
Bredvid Mattias står gymnasiechefen Staffan Erlandsson. Han var här redan klockan 6.20 i morse.
- De flesta dök upp vid halv sju. Sen dess har vi rest partytälten och vaktmästarna har satt upp björkar och ballonger, säger Staffan Erlandsson.
Han tycker att det känns fantastiskt och lite vemodigt.
- Studenterna har presterat väldigt bra. De är framtidens ambassadörer för Västervik. Och när de har varit iväg och studerat och rest får de gärna komma tillbaka till Västervik, säger han.
Snart är det dags för kortege till Sankt Petri kyrka.
Vid halv elva-tiden på förmiddagen står ett gäng studenter och sjunger på Stora torget i Västervik.
Uppe vid Sankt Petri kyrka är många av studenterna redan på plats och ett fåtal släktingar har också hittat dit. Plötsligt tutar en lastbil och blicken dras till ett gäng kostymklädda gymnasister som korsar gatan.
- IP04! Tjalalalala! IP04! Tjalalalalalaskriker industriprogrammets elever.
Ett gäng tjejer tutar och skriker glatt.
- Det är underbart. Vi förstår inte att det är sant! Vi blev klara i måndags. Det känns sjukt härligt. Men nu måste vi gå in kyrkan, säger samhällsvetarna Malin Hugosson och Majlinda Bytygi och skyndar uppför trappen.
Kvart i elva börjar kyrkklockorna ringa. Sorlet tystnar. Utanför kyrkan plockar skolans personal skräp i blå sopsäckar. En man med en blomsterbukett i handen stannar utanför och tar ett bloss.
En och en halv timma senare, efter kyrka och lunch i skolmatsalen, väntar barn- och fritidsstudenter på att få springa ut på skolgården. De står mellan elevskåpen inne i skolan och skriker.
- Ge mig ett B
Många tycker att det känns lite nervöst och är oroliga för var släkt och vänner står.
- Jag har ingen aning om hur mitt plakat ser ut eller var de står, säger Emelie Calmunger.
En annan tjej har ont i magen av nervositet.
Annie Eriksson tycker att det är skönt att sluta skolan.
- Men jag är lite orolig inför framtiden, säger hon.
Rebecka Andersson tycker att det känns lite sorgligt. Hon ska plugga vidare redan till hösten. Klasskompisarna Annie Eriksson och Therése Schoening ska ta ett sabbatsår.
- Jag ska jobba, resa, prova på lite olika grejer, säger Therése Schoening.
Plötsligt är det dags. Josefina Dahlin peppar sina klasskamrater tills allihopa skriker i kör. Sen öppnas portarna och tjejerna rusar ut. För full hals.
Kvart i tre hoppar studenterna upp på traktorflak och turisttåg på Bökensveds parkeringsplats.
- Studenten tar man ju bara en gång så det gäller att se till att ha kul, säger samhällsstudenten Jill Weidenstolpe innan kortegen börjar rulla.
Så jobbar vi med nyheter