Ulrika är både lantis och storstadsbrud

Hunden Bossen möter oss skällande i dörren. Ulrika ÅgrEhn, som stavar sitt efternamn så, frågar om vi är rädda för hundar och tillägger att Bossen är snäll. Just nu har hon semester från sitt jobb som egen företagare i tygbranschen, men bok och solstol hinner hon inte med just nu. På en stol i vardagsrummet ligger 75 meter vitt tyg och på en skänk står en bricka med 53 udda kaffekoppar i blått och vitt. Ulrika är i full färd med att förbereda sin mans 50-årsfest i ett vindskydd för kossor.Att "jobba" på semestern är kanske inte det ideala, men Ulrika är inte främmande för det. Hon har alltid varit egen företagare. Att ordna fester och göra i ordning skyltfönster och mässmontrar är vardagsmat för henne.- I dagsläget vet jag till exempel inte var jag ska göra av allt hö som finns i ladan där vi ska ha fest, men det ordnar sig, säger Ulrika vars motto i livet är att ingenting är för svårt, det är bara att göra det på ett annat sätt, och det är inte så noga.Jobbet finns hela tiden med henne i tankarna och det menar hon är något som krävs när man är egen företagare.- Om man gillar att jobba måste man vara sin egen. Jag försökte själv vara anställd i åtta månader, men sen blev det mitt företag. Jag tog över verksamheten, säger Ulrika som numera driver ett grossistföretag inom tygbranschen.Och tyg är något som följt henne genom hela livet. Hon har till och med utbildat sig inom textilområdet.För Ulrika är det en självklarhet att vara egen företagare. Hon gillar friheten och möjligheten att kunna påverka, samtidigt som det fria livet kräver mycket ansvar.- Det gäller att kunna fatta beslut och att kunna omstrukturera felaktiga beslut. Verksamheten kan aldrig stagnera.Det fria yrket har också många fördelar. Det har bidragit till att hon har kunnat spendera mycket tid på Hasselö.- Flövik är inget sommarställe för mig. Jag har två "hemma". När jag gick på lågstadiet bodde vi här halvårsvis. Jag gick i skolan på Hasselö ena halvåret och i Stockholm den andra halvan.Ulrika och hennes man har funderingar på att flytta till Hasselö permanent. De har flyttat många gånger under åren och ser därför inte en flytt till ön som en så stor sak. Ett tag bodde de i ett 650 kvadratmeter stort hus, där Ulrika hade en butik på nedervåningen.- Men livet blev bara större och större, så vi bestämde oss för att flytta.Den gången gick flytten till Ulrikas mammas garage på 35 kvadrat.- Vi levde tre personer med hund i miniformat i flera år. Det var jättenyttigt att bo så minimalt. Vi lärde oss oerhört mycket. Den som ville se på tv eller lyssna på musik fick använda hörlurar.- Många tror att det är ett stort beslut att flytta ut på en ö, men det är inte värre än att flytta in till Stockholm city. Om vi inte trivs med att bo här ute, kan vi alltid flytta härifrån igen. Det är viktigt att inte se en flytt till Hasselö som en slutstation.Numera bor Ulrika och hennes familj "normalt" på 130 kvadrat. Det gör att hon har plats för ett alldeles eget "lustrum" fyllt med fina loppisfynd. Att gå på loppis är ett av Ulrikas stora intressen.- Jag är en riktig loppismaja. Jag köper mest 50-, 60- och 70-tal och jag älskar plast! Här på landet har jag fyllt den gamla svinstan med loppisfynd och hemma i mitt andra hem har jag ett helt rum där jag kan njuta av alla gamla prylar. Det är bra att jag har en man som tycker att det är helt okej.Det finns mycket "bra att ha"-prylar i svinstian och om hon ska ha en stor fest med 75 gäster vet hon att hon har 75 tallrikar i gömmorna.

Ulrika är både lantis och storstadsbrud

Som barn bodde Ulrika ÅgrEhn på Hasselö halva året och andra halvåret i Stockholm. Numera åker hon ut till ön så ofta hon kan.