– Jag har varken intresset eller behovet, berättar hon.
Hon har gått på IT-caféet som anordnas av kommunen, och uppskattat det.
– Man lär sig massor, och Malin är en jätteduktig pedagog. Men jag är fortfarande en novis på det där.
Ulla saknar inte vare sig bank-id eller internet, och har några kommentarer om vår fiktiva karaktär Evas internetlösa vardag:
– Varför använder hon inte autogiro? Det har jag. Det är ju världens enklaste. Och kontanter kan man ta ut på närmaste bankomat. Och har hon ingen hemhjälp?
Under pandemin har Ulla tagit hjälp med att handla och hämta mediciner.
– Innan pandemin åkte jag till Gamleby för att hämta mediciner, med närtrafiken. Det var inte krångligt, tvärtom. Det var lite som en nöjesresa: jag gjorde mina ärenden, sen gick jag runt i affärerna, tittade lite på folk och handlade sådant som inte finns på hemmaplan. Man blir hämtad och avsläppt alldeles utanför lägenheten, så det är perfekt.
När det var dags för första vaccinsprutan fick Ulla, liksom vår karaktär Eva, veta att tiden skulle bokas med bank-id. Ulla tog hjälp av en av sina döttrar, som fick göra den första bokningen åt henne.
En smartphone har hon, men:
– Har jag ett ärende vill jag ju ringa till folk.
– Jag vet att det kommer en dag då jag blir tvungen att lära mig skicka sms, men så länge jag kan slippa är jag glad! säger hon och skrattar.
Och det är just det – att känna sig tvingad att digitalisera sin vardag – som Ulla vänder sig emot.
– Det är nonchalant att vi som är 80 – 90 år gamla ska lära oss det här. Det är stor skillnad för de som är unga idag, och är uppvuxna med internet. För dem kommer det naturligt. Det är inte lika enkelt att lära sig nytt när man blir äldre.
Är det krångligt att vara utan bank-id, internet och smartphone?
– Nej… Jag har aldrig märkt att det skulle vara krångligt. Men jag har aldrig behövt det, så det har undgått mig, skrattar hon.
– Ska jag till sjukhuset beställer jag sjuktransport. Det är inte så komplicerat att göra det på ”det gamla sättet”.
Men om du, liksom Eva, skulle boka ett hotell för din förening, i en stad du aldrig varit, hur skulle du göra då?
– Jag skulle nog ringa barnbarnen, skrattar hon.
– Jag har det väldigt bekvämt, och är lyckligt lottad som kan ta hjälp av barn och barnbarn, men alla har det ju inte så. Hur gör de som inte har någon?