Förutom att vara en duktig musiker har Oyedamola även en examen som kan jämföras med en svensk universitetsutbildning till civilingenjör i maskinteknik. Hustrun Hanna har å andra sidan arbetat som Youtube-redigerare och florist. Nu hoppas de båda hitta ett stabilt jobb i Västervik.
I januari röstades Oyedamola fram att delta i kvartsfinalen av Ukrainas motsvarighet till Melodifestivalen. Den 25 februari hade han en spelning inplanerad och den 27:e skulle han släppa en musikvideo.
Men spelningen blev inte av, musikvideon släpptes aldrig.
För torsdagen den 24 februari invaderade Ryssland Ukraina.
Oyedamola kommer ursprungligen från Nigeria, men flyttade till Ukraina för 15 år sedan. Fram tills för två veckor sedan bodde han tillsammans med sin fru Hanna, hennes son Daniil, 14 år, och deras gemensamma dotter Alena, 9 år, i huvudstaden Kiev.
Hustrun Hanna fick höra rykten om att ryska trupper var på väg, före kriget bröt ut, men Oyedamola trodde inte det var sant. När deras värsta farhågor ändå besannades ställdes familjen inför ett ultimatum – att lämna livet i Kiev och fly landet, eller att stanna kvar med livet som insats.
Inledningsvis pågick striderna mestadels längs landgränsen, men efter hand kröp de allt närmare och så småningom hördes bomberna falla även över Kiev. Det gjorde att familjen till sist beslutade om att lämna det som var deras hem.
– Ingen vill lämna sin comfort zone, men vi hade inget annat val, säger han.
Första stoppet på den flera veckor långa flykten var ukrainska staden Kryvyj Rih. En stad som är känd för att vara Europas längsta, där nu tjutande larm varnade invånarna att gömma sig från flyganfall minst fyra gånger om dagen.
– Jag kunde inte sova på nätterna när explosionerna hördes, utan låg vaken och inväntade instruktioner om när vi skulle ta skydd. Det var psykiskt påfrestande, och traumatiskt för barnen, säger Oyedamola.
Den minst sagt osäkra situationen på platsen gjorde det ohållbart för familjen att stanna kvar. Därför bestämde de att söka sig vidare mot Lviv i nordväst, som under krigets första dagar var en av de "säkrare" städerna i Ukraina.
Färden till Lviv var chockartad och familjen möttes av kaosartade scener på tågstationen i Kryvyj Rih. Människor sprang för livet och familjer splittrades när barn och fruar togs från sina pappor och män. Oyedamola beskriver situationen som hjärtskärande.
– Det var mycket folk på platsen och alla drog och slet i varandra. Jag försökte hålla ihop familjen och lugna mina barn, samtidigt som jag hade panik själv, säger han.
Tågresan tog 16 timmar och alla sittplatser var upptagna. Barnen placerades därför i mittgången och Oyedamola stod upp hela resan. När tåget väl anlände till Lviv möttes familjen av ytterligare timslång väntan, innan de hittade en buss som kunde köra dem till Polen.
När Oyedamola, hans fru och barn, anlände till gränsen möttes de av ännu mer motstånd. Detta eftersom de ukrainska myndigheterna har bestämt att ingen man i vapenför ålder, mellan 18–60, får lämna landet.
Att han trots allt lyckades korsa gränsen till Polen var tack vare hans dubbla medborgarskap. Oyedamola kunde nämligen använda sin nigerianska identitet för att tillåtas fly.
– Jag tänkte stanna kvar och strida först, men valde att följa med familjen för mina barns skull, säger han.
Värdfamiljen, med Johan Hervius Löthman i spetsen, har förutom att ställa upp med husrum, även hjälpt ukrainarna med pappersarbete. De roddar med allt från Migrationsverket, Skatteverket, kommunen till veterinär – allt för att stötta sina nyfunna vänner.
I Polen skjutsades familjen till ett flyktingläger där de kunde stanna över natten. När lugnet lagt sig en aning sköljde ångesten över dem som en flodvåg. Hanna och Oyedamola var utmattade och barnen kräktes av stress efter den påfrestande resan – som ännu inte var över.
Vart ska de nu ta vägen? Det var frågan som familjen ställde sig härnäst. Oyedamola gjorde en lista med för- och nackdelar med olika länder och kom fram till att Sverige var bästa alternativet. Därmed var nästa steg att komma i kontakt med svenska volontärer.
– Jag sökte efter hjälp i grupper på Facebook och kom i kontakt med Västervikaren Linda Åkerman. Hon kopplade i sin tur ihop mig med Akko Karlsson, som kunde tipsa om en värdfamilj i Västervik, säger Oyedamola.
Det skulle bli första gången i hela deras liv som de besöker Sverige och Oyedamola hade inte hört mycket om landet tidigare. Än mindre hade de (såklart) hört om Västervik, men när han förstod att Abba-Björn var härifrån bestämde han sig att det var hit de skulle.
– Det gjorde beslutet att åka till just Västervik lättare. Jag kände mig på något sätt tryggare, när jag visste att Björn hade bott här, säger han.
När familjen hämtades upp av Johan på färjeterminalen i Nynäshamn fick de en välkomstskylt från Johans dotter, som några dagar senare är en god vän till Oyedamolas flicka.
Familjen Hervius Löthman hade tidigare anmält sitt intresse i en stödgrupp på Facebook. De erbjöd ett hus hemma på tomten till flyktingar och Johan Hervius Löthman fick kontakt med ukrainarna genom Akko, medan de fortfarande befann sig i Polen.
– När vi fått gensvar från Johan bestämde vi oss för att ta färjan från Polen till Sverige, säger Oyedamola.
De kommunicerade över Whatsapp och Johan uppdaterades med information för att veta när de kunde tänkas vara framme i Sverige. Det för att han skulle kunna hinna upp och hämta dem i Nynäshamn.
När familjen anlände till färjeterminalen i lördags stod Johan och väntade med en välkomstskylt från hans dotter i handen. Från att med nöd och näppe komma med tåget från Kryvyj Rih till Lviv, till att hämtas upp med en varm bil i Nynäshamn var en extrem kontrast.
Hur länge ukrainarna stannar hos familjen Hervius Löthman är oklart, men vad som däremot är helt säkert är att de stormtrivs i huset på Norrlandet.
Framme i Västervik tilldelades den ukrainske familjen ett idyllisk tvåvåningshus med svårslagen sjöutsikt. Oyedamola beskriver det varma välkomnandet och hur familjen Hervius Löthman tog emot dem med öppna armar.
– Jag och min fru pratade om det igår kväll, hur konstigt det är att vi träffade Johan och resten av familjen första gången för mindre än en vecka sedan. Det känns som vi känt varandra i över 10 år, säger Oyedamola.
Ukrainarna är tacksamma för all den hjälp de fått från värdfamiljen, Västervikare och hela Sverige. De har fått hjälp med allt från pappersarbete till kläder och sysselsättning.
Därtill stöttas Oyedamola även i sitt musikskapande av Johan, som på olika sätt försöker hjälpa honom att etablera sig med sina låtar i Västervik. Han har tilldelats en gitarr och ett piano, besökt kulturskolan och introducerats för sång i kyrkan.
– Just nu är Johan som min manager, säger Oyedamola och skrattar.
Svensk musikindustri håller, enligt Oyedamola, hög nivå och han imponeras över svenskarnas goda och "avancerade" musiksmak. Han har stora musikdrömmar och hoppas under tiden i Sverige locka den svenska publiken med sina låtar.
– Jag kommer aldrig glömma tiden här. När jag slår igenom som artist kommer jag minnas att det var i Västervik som det nya livet började, säger Oyedamola.