I tisdags stannade Dieter Rudolf på Överums hotell för att få sig en matbit.
- Jag bodde i Västervik och cyklade E 22 norrut, det var en skräckupplevelse, berättar Dieter Rudolf. Det var riktigt otäckt med wireräckena och det trånga utrymmet där det inte fanns cykelbanor. Det gör jag inte om.
Han svängde in i landet vid Gamleby och tänkte ta sig upp via Linköping. Men så ändrade han sig i Överum och cyklade ut mot kusten via Edsbruk och Valdemarsvik. Sedan ska han bara cykla småvägar i kustbandet ända upp till Stockholm.
- Årets cykelfärd började på Bornholm. Dit åkte jag tåg och färja. Efter fyra dagars cykling på Bornholm åkte jag till Ystad och därifrån har jag cyklat. Jag har alltid hållit på så här, tidigare följde min hustru med, men nu är hon sjuk och måste stanna hemma. Min dotter bor i samma hus och ser till henne och jag ringer varje kväll och berättar var jag är så att de kan leta upp orten på kartan.
När kriget var över var Dieter Rudolf drygt 18 år han internerades i Frankrike.
- Jag rymde från lägret, men blev snart fasttagen och då sändes jag som krigsfånge till USA. Det är där jag lärt mig engelska, säger Dieter Rudolf som utan svårigheter gör sig förstådd.
Hemma i Tyskland har han arbetat som polis i 38 år, på slutet var han överkonstapel.
- Jag har bara sett Arlanda och Stockholm från luften. Nu är det dags att se sig om ordentligt i stan. Sedan cyklar jag till västkusten och tar båten till Kiel.
- Mina dagsetapper brukar bli åtta till nio mil. Det händer att jag får cykla elva och tolv också, men då är jag trött. I Tyskland kan man bara hoppa på tåget med cykeln, men det går inte här, det borde ni ändra på.
Dieter Rudolf sover på vandrarhem eller små hotell. Han har inte planer på att sluta med cyklandet, trots att han fyller 87 år den 3 augusti.