Tunnbindaren och Komministern blev Annagården
Så här såg det ut där Annagården nu ligger på Västra Kyrkogatan.
Foto:
I dessa kvarter mellan Västra och Östra Kyrkogatorna bodde många och det fanns gott om hantverkare och småindustrier. Möbeltapetserare Franke, kopparslagare Dahlberg, urfabrikör Kindmark, skräddarmästare Nilsson och så vidare.
Allt revs på 1960-talet och de två kvarteren består i dag av ålderdomshemmet Annagården.
Mellan de två kvarteren löper Smalgränd. En gång i tiden var benämningen Smala Gränden och faktiskt fick gatan namnet "på grund av sin ringa bredd"!
Men vi skall veta att Smalgränd en gång har beskrivits som en av Västerviks huvudgator. Det skrev Sivers i sin stadshistoria redan 1758:
"Storgatan är ibland Gatorna then största och går midt igenom staden ifrån Wästra Tullen ner till Saltsjön, och slutes med Skeppsbron mot Öster.
The andra Hufvudgator kallas: Wästra Kyrkjogata, Smala Gränden, Östra Kyrkogata, Rådstugugata, Siögata, Strömsgata, Strandgata och Breda Qvarngata.
Nyare benämningar kom och Strandgatan heter i dag Norra och Södra Varvsgatan, Breda Qvarngata heter naturligtvis Kvarngatan.
Siögatan blev Hamngatan men namnet lever kvar på annan plats. Sjögatan finns och går från Stationsgatan ner till hamnplan.
Nu återgår vi till kvartersnamnen. Tunnbindaren ligger mot Västra Kyrkogatan.
Kvarteret fick sitt namn efter tunnbindaren och fabrikören Fritz Ekelin.
- Det var min farfar, berättar konsthandlaren Bertil Ekelin.
- Jag är uppväxt i kvarteret och har många goda minnen därifrån.
- Om jag inte minns fel så hade farfar som mest 17 anställda och det var ett mycket stort antal på den tiden.
Tunnbinderiverkstaden låg i korsningen Västra Kyrkogatan Fiskaregatan.
"Envånings panelat trähus med gaveln mot Västra Kyrkogatan, ombyggt 1886, och där inrymdes bl a en tunnbindarverkstad".
I kvarteret låg som sagt många hus och i korsningen Smalgränd Fiskaregatan låg ett tvåvånings reveterat trähus med inredd vind som legendariske Hans Anderberg var arkitekt till.
Fastigheten intill på Smalgränd var ett tvåvånings stenhus och här låg Charley Janssons Tryckeri.
- Där jobbade jag i 20 år mellan 1934 och 1954, säger Olle Johansson.
- Därefter blev det Ekblads och Västerviks-Tidningen.
Charley Jansson var en gång sättare på Ekblads och startade eget när Ekblads ville göra sig av med tryckeriet av skyttetavlor.
- Vi var flera som jobbade för Charley Jansson men som senare hamnade på Västerviks-Tidningen, säger Olle Johansson.
- Mellanmålen, eller fikat, intogs på Cafe 8:an som låg mitt emot nuvarande Hemköp. Där jobbade "Pepparns" mamma.
Med Pepparn menas Bengt Westerlund och han arbetar i dag på, ja just det, Ekblads.
Ännu tidigare fanns Västerviks-Tryckeriet på hamnplan men där arbetades med material till en konkurrent...
Kvarter nummer två i området är Komministern. Namnet härrör sig naturligtvis av att här låg komministerbostaden byggd redan i början av 1700-talet.
Bostadshuset låg mot Östra Kyrkogatan men gården var i den tidens mått stor.
Erik Andrén är i sin Västerviks bebyggelsehistoria från 1933 lite kort om komministergården. "boningshuset var tydligen en enkelstuga" och så vidare.
Lite positivt kommer det senare: I frontespisrummet har man givit paneltaket en form som i genomskärning är svagt klöverbladsformig. Uthusen äro sammanförda till en vinkelbyggd timrad länga, förr innehållande stall, ladugård, vagnbod, avträde samt förrådsutrymmen.
Gården upphörde att vara komministerboställe i slutet av 1800-talet.
För att tala om något nästan totalt annat så kan vi nämna att legendariska brottarlegender i Västervik som Natan Söderblom och Lennart Rosengren bott i kvarteret.
Så till sist en udda historia som man åtminstone måste le åt.
När flera byggnader i kvarteret Komministern revs så utfördes arbetet av kommunens så kallade beredskapslag.
Längre ned på Östra Kyrkogatan låg Filips specerier där lunchen oftast inhandlades.
En natt hade Filip inbrott och han kunde meddela polisen att han visste vem förövaren var.
- Det saknas bara en speciell sorts korv och en ölsort. Jag har en kund som normalt handlar det varje dag.
Polisen fick inget större utredningsarbete.
Fotnot: När vi skrev om Maechelsgatan nämnde vi att det egentligen borde vara Fabriksgatan i Västervik som borde heta Maechelsgatan. För det var här som Maechel startade Västerviks första industri i mitten av 1700-talet.
En klädesfabrik. Många frågor har kommit om placeringen och de flesta anar att fabriken låg där Christer Sparrströms stora hus ligger i korsningen Fabriksgatan-Östra Kyrkogatan. Så var det inte även om korsningen är riktig.
Klädesfabriken låg i samma kvarter som kyrkan och sträckte sig från i stort sett Aspagården till Östra Kyrkogatan.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!