Tragedi i det tysta
Sparvhök slog skata utanför VT:s fönster.
Klockan var 09.05 på måndagsmorgonen då gälla fågelskrik plötsligt hördes utanför tidningshuset.
På parkeringsplatsen en kort bit från fönstren satt en brunaktig rovfågel. I sina kraftiga klor höll den en skata i ett fast grepp. En skata som i alla fall fick njuta av EN fin sommarmorgon.
Vi visste inte med säkerhet om det var en sparvhök eller en duvhök. Det kan nämligen, har det visat sig, vara svårt att skilja en stor sparvhökhona från en liten duvhökhanne.
- Med allra största säkerhet var det en sparvhökhona som slog till, säger senare ornitologen Bo Lewander i Västervik.
- Duvhöken är mera sällsynt och betydligt skyggare. Den håller mest till i skogen. Inne i centrala Västervik slår sparvhökar till dagligen i villaträdgårdarna, berättar Bo Lewander.
- Sparvhökhonan klarar inte bara skator utan tar även betydligt tyngre duvor. En skata blir inte så stor om man tar bort alla stjärtfjädrarna. Sparvhöken äter upp endast de finare bröstbitarna på skatan, och lämnar sedan kvar själva skrovet.
Den lilla rovfågeln utanför VT klarade inte att lyfta med sitt tunga byte.
Den ville heller inte släppa skatan och ge sig av då VT:s fotograf närmade sig. Kanske var detta en rejält hungrig fågels första måltid på flera dagar?
När vi kom närmare än tre meter flaxade höken bara iväg några meter med den nu helt livlösa skatan. Höken drog sin svartvita fågel långt in under en av VT:s tidningsbilar.
Till sist kunde höken släpa in sitt byte i ett tätt buskage, där måltiden senare avnjöts i avskildhet.
Efter lunch (undertecknads) återstod endast huvudet och vingarna av skatan inne bland buskarna.
Enligt uppslagsboken gör duvhöken ett tyngre och kompaktare intryck i flykten - just för att den är så mycket tyngre.
En vuxen duvhökhanne kan väga tre gånger så mycket som en vuxen, precis lika stor, sparvhökhona.
I luften LIKNAR en sparvhök ett "flygande T", medan en duvhök ser ut som ett "flygande kors".
Sparvhökens huvud sticker alltså ut avsevärt mindre från kroppen till skillnad mot duvhökens mera tydligt utstickande huvud.
Sparvhökens stjärt är också proportionellt längre och den avsmalnar från spetsen in mot kroppen. Sparvhökens stjärt är alltså smalast närmast kroppen, medan duvhökens stjärtsidor är i det närmaste parallella.
Så jobbar vi med nyheter