Detta minns Kalle Henriksson i Västervik, som var läroverkselev vid den här tiden. Bilderna här kommer från Hans Carlssons samlingar.
Kalle Henriksson berättar att han brukade cykla ner till hamnen och titta på fartygen. De fartyg som lossade och lastade vid Skeppsbrokajen var oftast tyska eller holländska. De kom med kol och tog med sig virke.
- Nästan hela hamnen var då belamrad med virkesbuntar och det saknades sällan fartyg vid kajen.
För att träna sin tyska brukade han prata med sjömännen.
- En gång köpte jag ett kilo kaffe av en tysk besättningsman. Då var kaffe fortfarande ransonerat så jag var lite nervös. Men allt gick bra och mamma blev glad för kaffet.
På 50-talet tog det längre tid att lossa och lasta ett fartyg och de låg oftast i hamn i flera dagar. Virkesbuntarna vinschades ombord och sedan placerades plankorna ut en och en för att utnyttja lastrummet maximalt.
- När fartyget var färdiglastat liknade lastrummets ovansida ett plant golv utan springor mellan planken. En lite udda last som jag minns från den tiden var returpapper till Pappersbruket. Var det verkligen lönsamt?