På fem år har han matat änderna som simmar i Loftaån med minst 40 ton spannmål.
- Jag har matat änderna i 30 år och de senaste 20 åren har jag inte skjutit någon and, säger Torghny Johansson.
Torghny Johansson öser upp spannmål i två stora plasthinkar och vi går ner mot Loftaån.
- Jag pratar alltid högt och skramlar med hinkarna, det gör att änderna inte är rädda för mig. De brukar krypa upp på iskanten så fort de hör mig och hinkarna.
Den här dagen är annorlunda. Inte en fågel i sikte, men änderna hörs tydligt från sina gömmor i strandkanten.
- Förra året fanns här 250 änder, i år är det bara 150.
- Dels är de vaksamma när jag inte är ensam, dels är de rädda för havsörnen och därför rör de sig allra mest i gryning och skymning. Det här är vilda änder som inte alls är vana vid människor och de är både smarta och på sin vakt.
Inte en andfjäder syns på den dryga timme jag stannar på Fårö gård. Men hela tiden hörs det välbekanta lätet från skuggan i vassen och under alrötterna.
- I morgon när jag kommer hit är det tomt, säger Torghny Johansson.
Torghny hade tänkt sig ett yrkesliv som jaktvårdare, men istället köpte han Fårö och blev bonde. Han var med och startade Lofta viltvårdsklubb redan 1962 och klubben finns fortfarande kvar tack vare hans bror Ulf och de andra medlemmarna.
När jag lämnar Fårö och närmar mig Björnsholm ser jag en havsörn som patrullerar längs Loftaån. Så änderna har all anledning att hålla gömda i dagsljus.
För att ändå få bilder på änder åker jag till utloppet av Gamlebyån vid Hamngatan i Gamleby. Där finns ingen havsörn som vågar sig på jakt, bara människor som matar änderna. Därför är fåglarna inte ett dugg skygga och låter sig gärna fotograferas.