Runt lunch drar han igång med lite soft musik som ändrar karaktär allteftersom dagen och kvällen går. Soul, synth, reggae, italiensk disco och euro house utlovas.
– Det är inte omöjligt att det blir en och annan rocklåt också, säger han och plockar fram Nirvanas klassiska album Nevermind från en av backarna där han förvarar sina guldkorn.
En trappa ner hemma hos Jonas finns den – hans jättesamling med drygt 3500 vinylskivor. De flesta är så kallade maxisinglar, eller "tolvor" som de också kallas, och Jonas förklarar för en oinvigd att dessa ger betydligt större dynamik i den inspelade musiken än exempelvis en LP som är lika stor.
– Det är det bredare utrymmet mellan varven i spåret som skapar det kraftfullare ljudet.
Att Jonas samling är så stor är kanske inte så konstigt egentligen. Han började nämligen att samla på sig skivor redan som 12-13-åring.
Faktum är att han tog jobb på eftermiddagarna efter skolan just för att kunna köpa skivor.
Som en liten kuriositet kan i sammanhanget nämnas att han faktiskt blev kvar på det där första jobbet – på Stadsbudskontoret.
Den första maxisingel han någonsin köpte själv, det vill säga för egna pengar, minns han precis:
– Jag var runt 12 år gammal och handlade den på dåvarande Domus.
Det var en skiva med den italienska duon Fun fun, berättar han.
I Västervik var dock inte skivutbudet tillräckligt stort för Jonas och en grannpojke, tillika klasskamrat, med samma intresse.
– Så vi tog regelbundet bussen till Stockholm för att gå i skivbutiker och köpa på oss skivor, berättar han.
Men det var efter ett besök hos bröderna Lundgren i Örbäcken som han blev varse att det minsann är skillnad på ljud och ljud: Han beskriver det som en slags aha-upplevelse.
– De hade en riktig kvalitetsanläggning med högtalare som de byggt själva.
Det imponerade på Jonas som bestämde sig för att göra detsamma. Allt i jakten på det perfekta ljudet.
Så blev skivspelandet och samlandet hans stora passion, och därigenom föll det sig naturligt att han i högstadieåldern också började dj:a i olika sammanhang.
Nu har han plockat upp "extraknäcket" igen, med sporadiska gig här och där, efter en paus på några decennier.
– Det är ju på hobbynivå, för att det är kul, betonar han.
– Jag kan lägga övergångar men egentligen är jag faktiskt helt omusikalisk. Det kan du skriva!, säger han.