Tomma tunnor skramlar mest

Alliansen fick 44,4 procent i Sifos mätning i gårdagens Svenska Dagbladet, den rödgröna oppositionen 49,2 och de i helgen kongressande Sverigedemokraterna 4,7 procent. I Skops mätning som nyligen publicerades är ställningen den motsatta. Där fick den borgerliga alliansen 47,8 procent mot de rödgrönas 47,1 och Sverigedemokraterna nådde inte upp till riksdagsspärren. Utan att gå in på enskildheter framstår det med all önskvärd tydlighet att det är oerhört jämnt, att vad som helst kan hända under det knappa år som återstår innan väljarna får säga sitt på allvar. Tittar man på andra opinionsmätningar, sådana som handlar om toppolitikernas personliga förtroende i väljarkåren, då är trenden tydlig. Statsminister Fredrik Reinfeldt leder med hästlängder framför oppositionsledaren. Dessutom visar andra opinionsmätningar, som behandlar förtroendet de egna väljarna känner för respektive statsministerkandidat, att statsministern har ett mycket stort förtroende bland de borgerliga väljarna. Sahlins stöd bland de rödgröna
väljarna haltar rejält.De borgerliga har bland annat en utmaning: att få väljarna som har ett stort förtroende för Reinfeldt som statsminister att också rösta borgerligt. Och kikar man inom
Alliansen finns ytterligare en mycket stor utmaning - den går ut på att alla fyra borgerliga partier ska klara riksdagsspärren. I gårdagens Sifomätning är det Moderaterna som i jämförelse med förra valet skulle gjort ett bättre resultat om
mätningen vore valresultat. Småpartierna krymper. Mest utför går det för världens rikaste parti - Centerpartiet. Partiet ligger i mätningen på strax över 4 procent, det är en nästan en halvering av valresultatet 2006.I veckan hölls partiledardebatt i riksdagen. Föga förvånande handlade debatten framför allt om finanskrisens vågor och hur dessa slagit mot vårt land. I debatten var det lätt att tro att oppositionen
sovit sedan förra hösten - finanskrisen nämndes knappt från vänsterhåll. Lika trist som förutsägbart var att oppositionen, precis som i början av 1990-talet, mer eller mindre skyllde den ökande svenska
arbetslösheten på den borgerliga regeringen. Debattklimatet har ryckts upp, det var slagfärdigare och inte lika sömnigt som det varit en tid. Statsministern visade äntligen debattlusta och punkterade många av vänstertrojkans luftballonger. De borgerliga gör rätt i att få ut oppositionspolitikerna på banan - vad är deras alternativ? Att oppositionspolitiken inte riktigt är formad märktes inte minst av att både Ohly och Sahlin gärna gick till personangrepp på sina meningsmotståndare i stället för att presentera politik. Trist. Alla förlorar på lågvattenmärken. Tomma tunnor skramlar mest, sägs det och med rätta kan man applicera detta på oppositionens insats i partiledardebatten.I dag är frågan om vilken inriktning vänstertrojkans politik kommer att bli och den rödgröna splittringen ett ess i den borgerliga rockärmen. Men deras politik kommer att bli kompromissad samman till ett valmanifest. Alldeles säkert.
Något annat vore ett fiasko av enorma mått som inget av vänster-
trojkans partier intresserat av.
Regeringsmakten framstår som viktigare än att låta en kompromiss stupa på detaljer.Partiledardebatten var på sätt och vis ett avstamp inför ett knappt år där det politiska debattklimatet successivt kommer att skurvas upp och nå sitt absoluta klimax i mitten av september 2010. Kanske var personangreppen bara en försmak för vad som kommer att spelas upp
inför väljarnas ögon. Låt oss
hoppas att denna tid kommer
handla om politik och inte om
motdebattörernas kynnen, nycker, humör eller frisyrer. Person-
angrepp och löst käbbel gynnar
vare sig Alliansen eller de röd-
gröna.

Tomma tunnor skramlar mest

De borgerliga har bland annat en utmaning: att få väljarna som har ett stort förtroende för Reinfeldt som statsminister att också rösta borgerligt. Det skriver Ola Mårtensson i dagens kolumn.