Tog dansen Lindy Hop till Sverige
Lennart Westerlund växte upp i Västervik, men här tog han inte många danssteg. Det var när han flyttade till Stockholm 1980 för att studera som han på skoj började dansa.- Men jag hade inga tankar på att försörja mig på det, säger han.
Lennart Westerlund. Foto: Anders Steiner
Foto:
- Då var det jitterbugg till 50-tals musik med en del akrobatik. Jag dansade hos showdansaren Lasse Küler, som var rätt känd på den tiden, säger Lennart.
Men så hittade han och en kompis en bok om gammal jazzdans, den sortens pardans som dansades till jazzmusik. De letade fram gamla filmer från 20-, 30- och 40-talet och försökte hitta någon som kunde mer om danserna.
- Vi blev väldigt nyfikna och började snoka runt lite i Stockholm efter mer, men vi insåg ganska snart att vi var tvungna att resa till USA. Här fanns nästan ingenting om den sortens dans.
Lennart och två av hans vänner tog sitt pick och pack och åkte. De träffade gamla amerikaner som dansade under 20- och 30-talet, bland annat Albert Minns, som även följde med till Sverige.
- Han stannade och tränade med oss i en månad. Sedan låste vi in oss i en källaren och övande i fem år, skrattar han.
Riktigt så blodigt var det inte, men inte långt ifrån. De bildade gruppen The Rythm hot shots och utvecklade sin dans med hjälp av att titta på gamla filmer. De ville satsa allt de kunde på att rekonstruera de gamla, nästan bortglömda danserna.
När de tyckte att de var tillräckligt bra började gruppen åka runt och uppträda.
- Vi var väl egentligen inte så intresserade av att undervisa på den tiden, vi ville bara dansa. Men några år tidigare hade jag varit med och startat en dance camp i Herräng, utanför Stockholm. 1989 bjöd vi över dansaren Fred Manning, som redan då var 75 år.
Det var då lägret tog inriktningen mot Lindy Hop, den afroamerikanska formen av jitterbugg, som dansas till svängig jazzmusik.
- Vi hade kanske 200 deltagare det året. I somras hade vi 3 000 deltagare från 41 länder, säger Lennart och låter både stolt och förvånad.
- Jag förstår inte ens var alla kommer ifrån och hur de har hört talas om oss.
Herräng är numera Lindy Hop-världens Mecka och Lennart är fortfarande den drivande kraften bakom lägret. Han driver även en dansskola i Stockholm och åker världen runt för att undervisa i Lindy Hop och andra besläktade danser, alla med afro-amerikanskt ursprung. Och Frank Manning kommer fortfarande varje år och 94 år gammal dansar han fortfarande.
Lennarts besök i Västervik och danslektionen hos dansföreningen Danzvett gör han mest för att det är roligt.
- Jag var här för att hälsa på mina föräldrar den här veckan så de frågade om jag kunde tänka mig att hålla i en danslektion, säger han.
Lennart har nämligen haft besök från ett danspar i föreningen ungefär en gång i veckan under ett år på sin dansstudio i Stockholm.
- De kontaktade mig för att de ville lära sig Lindy Hop och undrade hur de skulle göra. Jag vet inte ens om de visste att jag var från Västervik då, skrattar Lennart.
Tack vare danslägrets popularitet har han numera friheten att åka runt och dansa och undervisa där han har lust.
- Det är en del av det jag vill bevara med den här danstraditionen. När jag åkte runt i USA och ville lära mig dansa så var det ingen som frågade efter några pengar. Visserligen lever jag ju på det här i dag, men det är inte alla som kan betala så mycket och jag vill att även de ska få chansen.
- När jag var i Ryssland och undervisade betalade jag min resa själv och jobbade gratis. Så fick jag sight-seeing som betalning.
Lennart åker även fortfarande runt och uppträder med dansgruppen, som numera kallar sig för The Harlem hot shots. Han är den enda av de ursprungliga dansarna som är kvar, resten av gruppen är i 20-årsåldern.
- Men jag tar det lite lugnare, det blir inte så mycket akrobatik nu för tiden. Jag är ju 49 år och det håller inte kroppen för.
Men när swing-jazzen sätter igång är det svårt att hålla benen stilla. Musiken är som gjord för att dansa till.
Så jobbar vi med nyheter