Tjuvtitt på ett ofött barn

Det känns lite pirrigt så här innan ultraljudet. Alla säger att min mage har blivit så stor så tidigt, säger Elin som mest är nervös för att det ska visa sig finnas mer än ett foster i magen. Men egentligen vet hon. Paret har redan fått genomgå ett så kallat Nupp-test - i övningssyfte för de barnmorskor som utbildar sig i metoden. Att Elin och Peter Dahl valde att genomgå testet var ett beslut som togs efter ingående diskussioner. - Vi var tvungna att fundera igenom om vi var beredda att göra något om det skulle visa sig vara något fel. Vi skulle inte göra en sådan undersökning utan att veta vad vi skulle göra med resultatet, säger Peter. Svaret de kom fram till var att de nog ändå inte skulle kunna genomföra en abort. - Men vi kände att det ändå kunde vara bra att i så fall ställa in sig själv och familjen på att kanske få ett handikappat barn, säger Peter. Själva skulle de inte välja bort ett barn med Downs syndrom. - Det skulle kännas fel att sortera bort ett sådant barn bara för att det finns en förhöjd risk. Vad betyder det egentligen? Många med Downs syndrom lever ju bra liv och är fantastiska människor, säger Elin. - Samtidigt tror jag att vissa skulle göra abort för att de har en sådan familjesituation där de inte skulle klara av att ta hand om ett handikappat barn, fortsätter hon. Peter håller med. - Frågan är om det är etiskt rätt att sortera bort ett barn på grund av ett handikapp. Samtidigt vill jag inte döma några andra efter vad de gör. Ibland är det kanske ändå bättre att välja bort ett barn om man inte klarar av att ge det ett bra liv. För Elin och Peter gick Nupp-testet bra och visade inte på någon förhöjd risk för att deras barn ska ha kromosomavvikelser. Nu är det dags för det ordinarie ultraljudet, som erbjuds föräldrar kring den 18:e graviditetsveckan för att bland annat datera fostret och se hur stort det är. Paret kallas in till barnmorskan Elisabet Jalse och Elin får lägga sig på en brits. Hennes mage smörjs in med en gelé och ultraljudsstaven sveper över Elins mage. Snart kommer det upp en suddig bild på skärmen ovanför föräldrarna. Ett barn. Med ryggrad, ögonhålor, händer och fötter. Det sprattlar lite grann. Elin och Peter tittar fokuserat på skärmen och ler. - Allt ser jättefint ut! säger Elisabet Jalse och börjar mäta olika kroppsdelar. Hon lokaliserar lårbenet just som det sparkar till i en liten knyck. - Det är bra att den sparkar, men inte just nu, säger Elisabet Jalse och får mäta några gånger för att få ett rättvisande resultat. 27 millimeter blir det värde som hon så småningom skriver in i datorn. Hon förklarar vad det är som framträder på de ganska oskarpa bilderna och svarar på frågor. - Här är magsäcken. Jag ser att bebisen har tagit lite fostervatten till lunch, säger hon och skrattar. Efter ungefär 20 minuter är undersökningen över. Paret får några bilder på barnet och ett beräknat födelsedatum. Den 27 april. Fyra dagar tidigare än vad som tidigare sagts. - Men vi får väl se. Barnet kommer när det är färdigt och bryr sig inte om vad vi tycker, säger Elisabet Jalse.