Föreningslivet
Det menar Lars Good, Lennart Brewitz, Christer Lundberg och Lennart Olson.
Alla ingår de i nätverket Tjustskrinnarna som bedriver all sin kommunikation via appen Supertext.
Här kan medlemmarna skicka ut turförslag, utlysa möten, dela med sig av isobservationer, utbyta erfarenheter, idéer och tips samt bjuda på inspirerande bilder från turer som varit.
Nätverket bildades 2015 på initiativ av långfärdsskridskoentusiasten Lennart Brewitz som snabbt fick ihop ett gäng likasinnade. I dag har nätverket ett hundratal medlemmar.
Syftet med intressesammanslutningen är att skapa goda förutsättningar för att komma ut på isen. Långfärdsskridskoåkning är en riskfylld aktivitet som lämpar sig bäst i sällskap, betonar de.
Lennart Brewitz:
– Som medlem i nätverket förbinder man sig inte. Man skriver inte under något som förpliktar till engagemang.
– Huvudsyftet är helt enkelt att få chans att ägna sig så mycket som möjligt åt sitt intresse, i det här fallet långfärdsskridskoåkning. Och nätverket erbjuder en organiserad plattform för det, säger han.
För även om man inte har några stadgar och förordningar finns vissa informella "regler" och överenskommelser.
Varje höst, inför säsongen, hålls nämligen ett upptaktsmöte där man tillsammans bestämmer premisserna för kommande turer. Möteslokalerna lånar man.
Överenskommelserna rör först och främst säkerhetsaspekterna.
– Även om vi inte har en styrelse finns ju en kärna av extra engagerade deltagare som förbereder de här mötena och ser till att de frågor som måste behandlas blir behandlade, säger Lars Good.
– Det största övervägandet är just att vi ska bedriva verksamheten på ett så säkert sätt som möjligt eftersom verksamheten till sin natur är riskfylld, poängterar han.
Alla fyra lyfter de fram enkelheten och direktheten som starka fördelar med nätverksformen. Men nog måste det finnas nackdelar också med att inte vara en förening i konventionell bemärkelse?
– Vi är ju ingen juridisk person och kan därför inte sluta några avtal, säger Lennart Brewitz.
Inte heller kan man söka bidragspengar från kommunen exempelvis.
– Men samtidigt har vi ju inga direkta utgifter och därmed inget behov av att söka bidrag, säger Lennart Olsson som är den i nätverket som tagit på sig att sköta de ekonomiska frågorna när sådana ändå dyker upp.
– Utgifterna vi har är som regel transportkostnader, och den biten svarar var och en själv för, säger Christer Lundberg.
Varken Lars Good, Lennart Brewitz, Lennart Olson eller Christer Lundberg har något emot den traditionella föreningsformen. Tvärtom är alla medlemmar i en eller flera sådana också.
Så vad tror de själva om det svenska föreningsengagemangets framtiden?
– Det kommer inte att dö ut, en farhåga man hör ganska ofta. Men det håller nog på att omformas och förändras, säger Lennart Olson.
– Jag tror att det blir allt vanligare med sådana här lösare former av nätverk. Se bara på Facebook. Där finns mängder av intressegrupper att gå med i. Och man väljer själv nivån för sitt engagemang.
– Den här typen av nätverk, som Tjustskrinnarna representerar, blir nog ett allt vanligare komplement till de mer traditionella föreningarna, tror Lars Good.
Avslutningsvis: Var vill man allra helst åka?
– Var som helst där det finns is! utbrister Brewitz.
– Skärgården är en speciell upplevelse, säger Lennart Olson.