"Tom Jones kom till Gränsö en regnig julikväll. Han kom sjövägen, slussades från bryggan direkt upp till Stallet där logen fanns. Där drack han en kopp svart kaffe, gick på toa och sen direkt upp på scenen. Väl där gav han en konsert som besökarna sent ska glömma.
”Varje konsert ska vara som den sista”, sa Tom Jones."
Så inleder Per Johansson ett blogginlägg på sin "Slottsherrens blogg" från 2010. Det var tio år sedan Tom Jones spelade då, men minnet hade etsat sig fast.
Och idag minns han än den där konserten, den som fyllde Gränsö med nära 4 000 konserbesökare. Det var "Tjuren från Wales" som gjorde entré och det märktes bland publiken, många damer, konstaterade Rune Engelbrektsson som var utsänd för VT:s räkning.
Och visst var det så konstaterar Per Johansson, drygt 20 år efter konserten.
– Det var många damer, så var det. De gick helt i spinn, många stod längst fram, en del kastade..."damgrejer" upp på scenen. Det var så det skulle vara, det hörde till.
De drygt 4 000 besökarna fick både lite Las Vegas-show och klassisk konsert.
– På den tiden kunde vi erbjuda trerätters supé till spelningen. Man kunde sitta där och käka, och samtidigt ta del av den här fantastiska showen.
Bokningen kom till tack vara att EMA Telstar hörde av sig och undrade om Gränsö var intresserade, minns Per Johansson.
– De tyckte det här var ett bra ställe, vackert och så. De hade kommit över en miniturné med Jones, och det var så klart inget man sade nej till. Men att det skulle bli så bra som det blev, det kunde jag bara hoppas på.
Han beskriver showen som "helt otrolig".
– Han var ett proffs rakt igenom, ingen som var där kommer nog att glömma det. Han kom väl tio minuter innan han skulle upp på scenen, drog i sin kopp kaffe som han beställt innan, gick på toa, sen rakt upp på scenen. Där bara körde han på. Efter showen, en kopp kaffe till, en toalettbesök och så var han borta.
– Ett par extranummer tror jag det blev, när publiken ville ha ett tredje var han redan på väg härifrån.
Just det där uteblivna "divalater" har satt sig i minnet på Per Johansson.
– Det var vanligt på den tiden att alla band skulle ha krångliga och lite töntiga grejer på sin rider, sin "önskelista" för vad som skulle finnas i logen. Det skulle vara Kinderägg, norskt fjällvatten och allt möjligt larv. Så kommer en riktig stjärna och vill ha en kopp kaffe. Det är coolt.