Tjafs istället för ideologier?

Att det ledande oppositionspartiet slår mot den sittande regeringen i ekonomi- och arbetsmarknadsfrågor är knappast förvånande. Det vore ju snarast tjänstefel om man inte gjorde det. Det intressanta är vad man hittar på runt omkring det; vad man har för egna förslag på dessa områden och framför allt vad man har för alternativ samhällsvision.I grund och botten är Socialdemokraternas problem att de hoppat över den interna diskussionen om vilka de är och vill vara, alldeles oavsett vilken valstrategi som för stunden ter sig lämpligast. När Mona Sahlin tillträdde var det utan ett tydligt förändringsmandat. Hon var inte ens partiets förstahandsval. Däremot var det uppenbart att Socialdemokraterna behövde förnyas. Man hade ju förlorat ett val mitt under brinnande högkonjunktur.Sahlins insats i detta blev att vrida skolpolitiken i mer borgerlig riktning. Och valstrategiskt var det en helt riktig åtgärd. Men sedan var det i stort sett stopp. Ingen vet i dag vari förnyelsen av socialdemokraterna egentligen består, eller om den över huvud taget ägt rum. Socialdemokraterna har förstås varit ett renodlat maktparti länge och klarat sig mycket väl på det. Men då har man dels saknat ett starkt politiskt motstånd och dels haft ett stort förtroendekapital i rollen som stabilitetsbärare. Nu finns inte någon av dessa förutsättningar. Alliansen är trovärdigare som parlamentarisk kraft och även som handhavare av samhällsekonomin. Att då vara i opposition och inte ha något politiskt substantiellt som är ens eget är ett utgångsläge ingen vettig partiledare önskar sig. Och för Mona Sahlins del är det naturligtvis än värre att hennes popularitetssiffror ligger långt efter Fredrik Reinfeldts och att hon är ifrågasatt inom partiet.För Socialdemokraterna ser det inte bra ut. Men faktum är att scenariot för de kommande valrörelsedebatterna inte ter sig särskilt aptitligt över huvud taget. Demokratin mår bäst av att ha tydliga och genomtänkta alternativ för medborgarna att välja mellan. Risken är att det vi har framför oss är en utpräglat negativistisk valrörelse där det i första hand handlar om att utmåla den andre som en sämre politisk förmåga, oavsett vilken sakfråga. Ideologierna är på väg ut ur det politiska livet, det har vi sett sedan några år. Men förhoppningsvis är det ändå sakpolitik som står kvar i centrum och inte allmänt tjafs och dålig stämning.

Tjafs istället för ideologier?

Nu har en kvällstidning "avslöjat" den socialdemokratiska strategin för att vinna valet 2010. Partiet skall som ett första steg tala om jobben och som ett andra steg tala om ekonomin. Det var ingen dålig strategi! Frågan är om den förvånar någon.