Julkrubborna är utformade på alla tänkbara vis. I en version sitter Maria, Josef och Jesus i ett flygplan. I en annan är de gjorda i glas, och i en tredje av lera. Kerstin Sebardts favorit är från Kenya och är gjord i vass.
– Den är helt underbar, säger hon.
Vissa krubbor är stora, andra små.
– Den minsta ryms i ett valnötsskal, berättar Kerstin.
Den första julkrubban inhandlades på en konstutställning i São Paulo, Brasilien. Året var 1978, och Kerstin hade precis flyttat dit tillsammans med sin man Wilhelm Sebardt.
– Den såg väldigt lustig ut, krubban hade änglar och höns på taket. Så jag köpte den, och det blev början på min samling, berättar Kerstin.
Hon och Wilhelm flyttade flera gånger, till Johannesburg i Sydafrika och till en stad utanför Bombay i Indien. Till sist hamnade de i Kerstins födelseort, Västervik, men på sina resor har hon fortsatt sin samling. Varför det blev just julkrubbor kan hon inte riktigt sätta fingret på.
– Jag vet faktiskt inte. Jag tyckte att det var en rolig idé, jag kände ingen som samlade på krubbor, säger hon.
Genom åren har julkrubborna fått hänga med på många flyttlass. Kerstin har varje gång oroat sig för sina krubbor, som trots allt klarat sig bra. Varje år vid första advent hamnar julkrubborna på plats, och varje trettondagshelg åker de ner igen.
– Min man tycker att det är jobbigt att bära dem upp och ner till och från källaren. Men han gör det iallafall, säger Kerstin med glimten i ögat.