Titta, de flyger!
Vem har inte legat och tittat på fåglarna i skyn och önskat att man själv kunde flyga? Niklas Sandgren flyger nästan varje dag. Inte i ett flygplan utan fritt i luften, med hjälp av en skärm.- Det är ungefär som att lära sig cykla, säger han.
Skärmflygning. Kåseberga hålls det kurs i skärmflygning. Grunderna är ganska lätta att lära sig, men ska man bli riktigt duktig tar det lång tid.Foto: Anna Lefvert
Foto:
Här i Kåseberga i det sydvästiga hörnet av Sverige är det särskilt bra att flyga skärm. Hit åker människor från hela landet, till och med från andra länder, för att lära sig det.
- Jag tror att längtan att kunna flyga finns i alla människor, säger Niklas Sandgren.
Han är instruktör och håller just på att lära upp en grupp nybörjare. Själv flyger han nästan varje dag. Och att lära sig att flyga är inte särskilt svårt, menar han.
- Nej, det tar några dagar och sen kan man det. Men för att bli riktigt duktig krävs det att man övar mycket.
Så hur kommer det sig att man kan flyga, trots att man varken har motor eller vingar att flaxa med?
- Det beror på skärmens form. Den är böjd så att luften har längre väg på ovansidan än undersidan, då sugs skärmen uppåt, förklarar Niklas Sandgren.
Samma effekt märker man om man blåser på ovansidan av ett tunt A4 papper. Då svävar det fritt i luften.
- Men man måste ha riktig utrustning. Det går inte att kasta sig ut med en presenning. Vi vet ju hur det gick för Madicken när hon försökte flyga med paraply, varnar han.
Det ser inte helt lätt ut med riktig utrustning heller, och just i dag är det svårt att tro att de här nybörjarna ska kunna flyga om bara några dagar. De ser mest ut som kraschlandade kråkungar. En nybörjare trasslar in sig i alla sina linor. Linorna håller fast flygaren i skärmen, men är också till för att styra med.
För att få ge sig ut och flyga skärm på egen hand måste man ha ett certifikat, ungefär som dykare har. Det är sådana certifikat nybörjarna hoppas kunna ta. För att ta ett sådant måste man ha fyllt 15 år, men man får börja träna när man är 14.
Utrustningen man måste ha är, förutom skärmen, även hjälm och rejäla kängor.
- Den vanligaste skadan är att folk vrickar fötterna om de inte har bra kängor, berättar Niklas.
Hela skärmen väger bara femton kilo och bärs i en ryggsäck när man inte använder den.
- Det är en otrolig frihetskänsla att vakna på morgonen och bara bestämma sig för att ge sig ut och flyga om man har lust med det. Man behöver inget annat än sin skärm, säger Niklas.
Lite vind behöver man faktiskt också, och en backe att kasta sig ut från. Det går inte att lyfta från marken.
I Kåseberga flyger man på vindarna som kommer in från havet och pressas upp mot backarna. På andra platser kan man flyga från berg.
- Då flyger man på termikvindar. Det är uppåtvindar som bildas när varm luft stiger uppåt. Ungefär som bubblorna som bildas när man sitter och fiser i ett badkar, förklarar Niklas.
- Man letar upp de bubblorna och så kan man ligga och cirkla runt i timmar.
Ungefär som fåglarna i skyn.
Så jobbar vi med nyheter