Elias mamma, Carina Dalin i Gunnebo, reagerade skarpt mot den här händelsen när Länstrafikens buss inte stannade. Elias säger att han hade pratat med busschauffören så att han skulle stanna i Verkebäck när han steg på i Västervik. Han går i Sjöstadens friskola och åker varje dag mellan Västervik och Gunnebo. Men på fredagarna slutar han tidigare och brukar hoppa på bussen vid infarten.
– Jag steg på och chauffören sa att att bara en av stoppknapparna fungerade. När vi närmade oss Verkebäck tryckte jag på knappen och såg att det stod att den skulle stanna vid nästa hållplats, berättar Elias.
Men chauffören stannade inte av någon anledning. Elias fick följa med till nästa hållplats på E22, den vid Ringsbo ett par km längre fram på E22.
– Det var en person som klev av där och då gjorde jag det också.
Elias säger att han frågade chauffören vad han skulle göra nu för att komma hem.
– Han svarade att jag skulle ringa efter en taxi.
Elias berättar hur han första började gå söderut för att se var han var.
– Jag kom fram till skylten där det står Valstad, då vände jag.
Elias hade med sig mobiltelefonen, men visste att det knappt fanns några pengar kvar på kontot.
– Jag började gå mot Verkebäck och efter ett tag skickade jag ett SMS till mamma, det räckte pengarna till.
Då började ett 45 minuter långt telefonsamtal från Carina till sin son.
– Det kändes fruktansvärt att veta att han fanns ensam på E22. För tillfället har jag ingen egen bil och kunde inte hämta honom, och mina vuxna barn fanns inte heller i närheten.
Med mobilen och mamma i luren fortsatte Elias sin vandring längs vägen hemåt, en sträcka på nära fyra km.
– Jag ville inte gå på vägen eftersom trafiken är så nära, så jag fick gå i snödrivorna och ibland över berg för att komma fram.
På vissa sträckor var han ändå tvungen att gå på vägen som på den här delen av E22 saknar vägrenar och har många räcken alldeles intill vägbanan.
– Jag fick gå på fel sida ibland för att ta mig fram och hoppa upp på snödrivorna när det kom bilar. Det var jätteläskigt.
För Carina blev det jobbiga minuter när hon först fick kontakt med sin son, som då grät och frös.
– Jag pratade på och försökte hålla honom lugn, samtidigt som jag spolade upp ett varmt bad. Elias berättade att han blivit genomblöt när han pulsade fram vid sidan av vägen.
Drygt en timme senare var han hemma och fick hoppa i det varma badet och tröstas av sin mamma.
– Jag tycker det är dåligt att man kan göra så här, bussföraren borde ha kunnat lösa problemet. Jag vill berätta det här eftersom det inte får hända igen, det kan ju finnas barn som klarar en sådan här situation sämre, eller som kanske inte har någon mobil med sig.
Carina har ringt till Länstrafiken där hon fått besked om att "så här får det inte gå till". En händelserapport skulle skrivas, men hon har ännu inte hört något från Länstrafiken.
VT har utan framgång sökt ansvariga på Länstrafiken.