På söndag är det tio år sedan 2 977 personer dödades i flygkapningarna i USA. Tio år sedan "kriget mot terrorismen" inleddes. Tio år sedan världen fick fick lära sig namn som al-Qaida och Usama bin Ladin.
Ida Brink kommer från Västervik och för tio år sedan pluggade hon marknadsekonomi i New York. Hennes skola låg på Manhattan och det tog ungefär en timme att gå mellan skolan och lägenheten hon bodde i.
Den elfte september 2001 hade Idas klass sovmorgon men eftersom skolan hade ett gym bestämde hon sig för att gå dit tidigare för att träna. Halv nio på förmiddagen när Ida stod på löpbandet hörde hon från en tv-apparat att ett flygplan flugit in i ett av tvillingtornen, World Trade Center.
- Min första tanke var att det måste vara en olycka. Sedan såg jag nästa plan.
Idas skola låg bara ett par kvarter bort från World Trade Center så hon kunde se allt som hände utanför.
- Det var människor som sprang omkring som var alldeles gråa av aska. Om jag gått upp några våningar i skolan hade jag kunnat se hur människor kastade sig ut från fönstren i tornen, men det ville jag inte se. Allt var så svårt att ta till sig, det gick liksom inte att förstå. Men jag höll mig ändå ganska lugn.
När Ida började förstå vad som hänt ville hon ringa hem till sin familj för att berätta men det tog ett tag innan hon kunde få tag i dem, hennes mobil låg hemma i lägenheten och telefonautomaten på skolan var det lång kö till. När hon väl fick tag i sin syster visste de hemma i Sverige redan om vad som hänt på Manhattan.
- Jag blev väldigt förvånad. "Vet Sverige redan om det?" Min syster är som jag, väldigt lugn i alla situationer men jag hörde att hon lät stressad i telefonen.
Många ute på gatan sökte skydd inne på Idas skola och Ida och de andra som redan var inne på skolan fick inte gå ut. Först på sena eftermiddagen öppnades skolans dörrar igen.
- När jag kom ut på gatan var det så tyst. Manhattan är alltid så livligt och det är bilar och människor överallt men nu var staden i chock.
Flera i Idas klass hoppade av sin utbildning och åkte hem efter terrorattacken men Ida stannade kvar och slutförde sina studier. Det är hon glad för i dag.
- Jag tänkte att ingen ska få förstöra för mig. Vår klass besökte den svenska ambassaden på Manhattan efter attentatet och när vi var där fick ambassadören telefonsamtal från den svenska drottningen som hälsade till oss. Det var lite roligt.
Den 14 september, tre dagar efter attacken, gick Ida och ett gäng kompisar ut och de träffade två svenska killar som bodde i Vermont. En av dem är nu, tio år senare, Idas man och pappa till deras två barn. Ida säger att det antagligen fanns en mening med allting.
Ida har varit tillbaka i New York tre gånger sedan hon slutade utbildningen.
- Jag älskar staden. Det som hände den elfte september 2001 är inget som satt skräck i mig, jag känner att det är vår stad. För ett år sedan var vi på platsen där tornen stod och det är fortfarande en enda stor byggarbetsplats. Även om jag inte fått några men eller så, tänker jag på det väldigt ofta.