Tillbaka på jobbet efter en svår olycka
"Jag försökte resa mig upp, men det krasade i bröstet."
Det känns så skönt att ha fått komma tillbaka till normala gängor igen, tycker Janne Rydéhn. Foto: MAGNUS GLANS
Foto:
- Det känns skönt att allt är som vanligt igen. Jag är nu nästan helt återställd.
Janne Rydéhn skulle tillsammans med kollegerna Janne Carlsson och Börje Brorsson riva en ellinje för att ge plats för utbyggnaden av företaget Västerviks Bildemontering.
-Vi höll till i skogen mellan bilskroten och soptippen. Normalt använder vi en grävmaskin för att lyfta bort elstolparna, men i det här fallet stod en stolpe så illa till att vi bestämde oss för att fälla den med motorsåg.
Janne är liksom arbetskamraterna på Kraftbolaget välutbildad i alla säkerhetsfrågor och motorsågshantering, men han hade tyvärr missat att det fanns en hel del stora stenar på marken invid stolpen.
- Det var så mycket ris på platsen att jag inte såg stenarna.
När stolpen kapats föll den så illa att den träffade en av stenarna. Rotändan studsade med full kraft rakt mot Janne Rydéhn.
- Rotändan träffade mig med våldsam kraft rakt i bröstkorgen. Jag gjorde en baklängesvolt och for med huvudet före flera meter ned i en slänt med sprängsten.
Kollegerna rusade chockade fram och kunde konstatera att Janne Rydéhn var illa skadad.
Både i bröstet av stocken och i ansikte och huvud efter fallet ned bland stenarna.
- Jag förlorade aldrig medvetandet. Men när jag försökte resa mig upp på ena armen hörde jag hur det krasade i bröstet. Då valde jag att lägga mig ned igen.
Kollegerna larmade ambulans och inne på sjukhuset konstaterades att Janne Rydéhn hade en lungkompression samt en rad frakturer på totalt sex revben.
- På IVA hade jag svårt att andas eftersom det gjorde så ont.
Smärtorna gjorde att Janne Rydéhn under flera dagar fick bära en morfinautomat som höll honom smärtfri.
Under lång tid var han livrädd för att bli förkyld och drabbas av hosta, eftersom detta gjorde så ont. Inte heller fick någon lura honom att skratta.
- Det har han ändå inga problem med. Han är ju från Norrland, skämtar snabbt arbetskamraten Christer Westberg när VT gör intervjun.
Sedan Janne Rydhén fått komma hem fick han sova sittande i en fåtölj med ett speciellt ryggstöd den första månaden. Det gjorde för ont att ligga.
Ett av de första jobb Janne Rydéhn fick ta itu med när han återkom till jobbet förra måndagen, var att bege sig högt upp i en stolpe och reparera en elledning.
- Därefter har jag också fått fälla ett par träd. Just det kändes lite konstigt och tveksamt i början och jag kollade mycket noga innan jag började såga. Jag klarade dock av den psykologiska spärren bra tycker jag.
- Nu känns det skönt att få komma in i normala gängor igen.
Janne harlovat sig själv att det nu får vara slut på olyckorna. Han har nämligen råkat ut för flera sådana även tidigare:
- 1966 körde en bilist med nedisade rutor på den tio meter höga tornställning jag arbetade ifrån med att byta lysrör i gatubelysningen då jag jobbade i Finspångs kommun.
- Jag föll handlöst tio meter ned i asfalten och slogs medvetslös. Tre ryggkotsfrakturer, ett spräckt bäckenben samt skador i huvudet och en lång konvalescenttid blev resultatet den gången, berättar Janne som sedan han börjat arbeta här i Västervik även stångats rejält i sidan av en ilsken tjur vid elarbeten i en hage på Mommehåls gård.
- Då fick jag snabbt rulla mig i skydd in under en vagn med höbalar.
Så jobbar vi med nyheter