Hossein Rezayi jobbar på båttillverkaren Windy. En fast anställning gjorde ett permanent uppehållstillstånd möjligt.
Flyktingvågen
– Är det dig vi ska träffa från Västerviks-Tidningen?
Den unge mannen presenterar sig som Hussein Taheri. Vi småpratar medan vi väntar på de andra. Han berättar om sina två jobb: I äldreomsorgen och på restaurangkedjan Pinchos.
De andra ansluter en efter en inom några minuter. Asif Ramihi som läser vård- och omsorg på Komvux. Hossein Rezayi kommer till intervjun med en jacka som det står Windy på. Han jobbar numera på båttillverkaren. Den fjärde deltagaren är Lena Petersson från Gamleby som engagerat sig för ensamkommande flyktingungdomar under många år.
De tre killarna kom till Västervik under en turbulent period för Västervik och Sverige. För kommunen var det en utmaning att snabbt bygga upp boenden och verksamhet för de ensamkommande ungdomarna.
Men åren som gått har varit en prövning för ungdomarna också. Å ena sidan att komma in i det svenska samhället, å andra sidan att leva med en osäkerhet om framtiden. För några år sedan skrev vi om hur ensamkommande ungdomar i kommunen hotades av utvisning till Afghanistan. Formellt deras hemland, men många av dem hade växt upp i flyktingläger på andra håll i regionen.
2018 instiftades gymnasielagen, en lag som var tänkt som räddningsplanka och en möjlighet för ungdomarna att åtminstone avsluta sina gymnasiestudier. Lagen blev kritiserad från flera håll. En kritik handlade om att lagtexterna var bristfälliga och svårtolkade. En annan kritik var att lagen bara drog ut på utvisningsbeslutet.
Två av de tre unga männen som jag träffar har fått permanent uppehållstillstånd. Hussein som kom några månader tidigare till Sverige än de andra fick uppehållstillstånd relativt tidigt, innan reglerna skärpts.
– Du vann en vinstlott, konstaterar Lena Petersson.
Hossein kunde få permanent uppehållstillstånd tack vare att han fick fast anställning på Windy.
– Det krävdes ett riktigt teamwork av hans gode man, arbetsgivaren och facket för allt pappersarbete, säger Lena Petersson.
I somras kom det efterlängtade telefonsamtalet från Hosseins advokat. Det permanenta uppehållstillståndet var beviljat.
Vad tänkte du då?
– Nu slipper jag Migrationsverket.
Asif Rahimi pluggar och jobbar extra i äldreomsorgen. Han hoppas på att kunna nå ett permanent uppehållstillstånd.
Asif som pluggar på Komvux har bara tillfälligt uppehållstillstånd. Hösten 2018 var han på väg att lämna landet efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Dagen innan avfärd fick han besked att han fått tillfälligt uppehållstillstånd tack vare den nya gymnasielagen. Lagen innebär en frist. Efter att utbildningen är avslutad måste han hitta jobb inom sex månader för att få permanent uppehållstillstånd.
– Det känns osäkert. Jag skulle vilja jobba inom äldre- eller handikappomsorgen, säger han.
Eventuellt kan sexmånadersgränsen komma att ändras till ett år senare i år.
Många av dem som kom till kommunen 2015 finns inte kvar i landet längre. 15 av dem finns i Paris. I Frankrike är det lättare att få uppehållstillstånd.
– Jag skjutsade en kompis förra söndagen, som skulle till Frankrike, berättar Hossein.
Färden har gått vidare till Frankrike när ungdomarna inte klarat gymnasielagens krav. Till exempel om det varit svårt att hitta jobb, eller om studierna inte gått bra.
Efter vad Lena Petersson och killarna hört så ges däremot inte de som kommer till Frankrike samma stöd att komma in i samhället som i Sverige.
– De väntar och väntar. Det är deras ungdom som försvinner, säger Lena Petersson.
Lena Petersson från Gamleby har engagerat sig i ensamkommande ungdomar under en lång följd av år.
Alla tre killarna har rötterna i Afghanistan, men inte i något av fallen finns familjerna kvar där. De har flytt till Iran och Pakistan.
– Min familj flydde när jag var barn, så jag vet inte så mycket om Afghanistan. De har berättat för mig att det var talibaner överallt, säger Asif Rahimi.
Vilket är deras hemland?
– Jag känner att jag inte har något hemland. Jag har aldrig varit i Afghanistan, och har alltid varit flykting. Även om jag fått permanent uppehållstillstånd så känns inte Sverige som mitt hemland än, säger Hossein Rezayi.
Hussein Taheri kom några månader tidigare än de andra till Sverige. Kanske bidrog det till att han kunde få permanent uppehållstillstånd snabbare, innan lagstiftningen skärptes.
Hussein Taheri berättar att han kan drömma på nätterna om att han är tillbaka i Afghanistan och att det pågår krig.
– När jag vaknar är jag alldeles kallsvettig, men så förstår jag att jag är i Sverige.
Asif Rahimin är kluven. Allt som oftast händer saker som gör att han känner att han inte är en del av Sverige. Till exempel att han inte fått permanent uppehållstillstånd här.
– Men människor är vänliga, och jag känner mig trygg här.