I gruppen ingick några elever från varje niondeklass på skolan, åtföljda av lärare. Om tidsresan slår väl ut är tanken att den ska bli återkommande för skolans elever.
För att alla skulle smälta in i miljön hade Kalmar läns Museum tagit med sig all tänkbar rekvisita, från långkjolar och drängvästar till grytor och porslin. Historien som skulle iscensättas rörde sig om en installation av en klingsåg istället för en nickesåg. Alla bönder i trakten, som utgjorde sågens delägare, fanns på plats, åtfölja av sina drängar och pigor. Alla hade på olika sätt bidragit till det nya bygget och spänningen var nu stor hur det skulle fungera med det här moderna.
Mycket av pratet i de olika grupperna rörde just kring om det var så bra med det här moderna och varför det skulle vara så bråttom med allt nytt, och så kom det säkert från Amerikat.
Bland annat modernt som visades upp var en separator som var en svensk uppfinning som besparade pigorna mycket tungt arbete när de skulle ta hand om mjölken för att göra smör.
Alla elever deltog med stort intresse i spelet och kallade varandra för de namn de fått för dagen. De neg och bockade för de som var äldre och de hade också snabbt kläm på vilken rangordning som gällde.
När en av pojkarna blev ombedd att veva den tunga separatorn kom svaret snabbt: "Jag är inte dräng, jag är son till storbonden."
En del rykten spreds det också bland pigor och drängar. Ett visste berätta att en av pigorna hade blivit med barn och att den dräng som var misstänkt nu hade planer på emigration till Amerika.
När det var dags att släppa på vattnet och börja såga var spänningen stor och alla var mycket intresserade av hur den här sortens kraft fungerade.
Lite trögt gick sågklingan men att det gick att såga stockar utan motorer eller elektricitet det vet nu de deltagande eleverna.