Kafépärlor
Annika Karlsson var uppe tidigt och nu står dagens kycklingsallader klara på den rostfria köksbänken.
Här har hon hållit till de senaste 35 åren, i det som vill vara "lite mer än bara café" – Tant Grön på Storgatan, vägg i vägg med gamla rådhuset.
– Det kommer mycket kvinnor hit. Jag tror att de gillar att insupa miljön och uppskattar kvalitén. Man behöver inte äta här. Man kan lyssna på musiken, dricka te eller ta ett glas vin.
– Men numera sitter folk med sina mobiler och lägger ut bilder om upplevelsen, istället för att koppla av och umgås med varandra, säger hon tar sig tid att prata över en mugg kaffe.
Maken Egil Persson håller ställningarna bakom disken. Med sin bakgrund som försäljare gillar han kundkontakterna och responsen.
Tant Grön är ett av fyra olika kaféer inom mindre än hundra meter runt Rådhustorget.
– Turister och folk från Norrköping och Linköping letar efter små pärlor, säger Annika.
Det började när Annika var liten och mamma hade startat upp serveringen vid idrottshallen. När Annika växte upp blev det jobb på Slottsholmen och Stadshotellet. Tidigt blev hon förtjust i räkor, speciellt i rätten "räkor i trängsel" (vitt bröd, majonnäs och massor av handskalade räkor). På den vägen är det.
1989 blev drömmen sann när hon köpte lokalen efter "Karins kafé" och öppnade här tillsammans med mamma Kerstin, då under namnet "Två kallskänkor".
Det blev succé direkt.
– Jag har varit kallskänka hela livet. Jag har fötts in i det och växt upp i miljön. Jag kan inte rysta av mig det. Mamma och mina båda mostrar var kallskänkor. Det här är livet och det är fortfarande roligt. Jag har kvar passionen, men jag blir 64, så visst har jag börjat fundera lite...
Över att fortsätta förädla tonvis med räkor och lax i det kalla köket, till sallader, mackor, röror och pajer.
Av de olika räkmackorna har baugetten varit med hela vägen från starten och den finns fortfarande kvar. Sommarens nykomling med både varmrökt och kallrökt lax, räkor och wasabikräm har också gått hem.
Så här gör hon sin storsäljare, originalet:
– Först en skiva rågbröd eller ljust bröd. Sedan smör, en god majonnäs, ägg som du kokat själv, krispig krussallad, bra handskalade räkor, du ska veta att jag är kräsen. Sedan citron, dill, färsk gurka och en cocktailtomat, berättar Annika Karlsson om sin klassiker.
I det här kaféet får bakverken och kakorna stå tillbaka för det gröna.
– Jag skulle inte hinna baka själv. Vi köper in kaffebrödet i stället.
När det blir svalare kommer pralinerna tillbaka på glasdisken.
Catering med helgbrickor och bufféer har blivit omtyckta komplement.
Den som vandrar Storgatan upp med sänkt blick hajar till vid ett grönt brunnslock med ett V, just där valvet leder in från trafikbruset till en grönskande innergård. Stolar och bord är givetvis gröna under lindträdet.
– Det togs ned för 17 år sedan, men kom tillbaka så här fin igen, berättar Annika om trädet.
Den tidigare trista asfaltsparkeringen är stenbelagd. Murgröna och klätterhortensia täcker muren mot turistbyrån. I krukorna växer mårbackapelargoner, buxbom, basilika, salvia och timjan.
– Jag älskar det gröna. Det är väl jag som är Tant Grön, säger damen i svart, för dagen, som till slut fastnade på en bild.
Fotnot: Det här var sommarens sista kafépärla. På vt.se går det att läsa om de tidigare besöken: Stures i Loftahammar, Hagaslätt på Sladö, Byfiket i Gamleby, Nyhults goda hantverk, Smultronboda och Långholmens glassbod.