Sedan 2001 har Wimmerströmska våningen varit öppen som museum.
Det är en guidad visning i mitten av augusti. En snirklig trappa tar gästerna upp till bostadsvåningen, där flera generationer Wimmerström en gång i tiden har bott. Antika möbler av olika slag, tätt placerade, ger känslan av en gammal adelsbostad. Många ytor är fulla med porslinssamlingar – vilket gör det säkrast att ta lämna väskorna i hallen för att inte orsaka en krasch.
– Det ser ungefär likadant ut som när hon bodde där. Det är som att man är i ett levande hem, säger Kristina Westring, guide.
Det finns flera porträtt på Stina Wimmerström i olika åldrar. Hon hade mostrar som var fotografer, vilket gjorde att hon ofta agerade modell. Kristina Westring gör bedömningen att Stina tyckte om att vara det, med tanke på hur många kort det finns på henne.
Och Stina hade en fascination av 1700-talet. Men i den lila förmaket står hennes gamla tv som skär sig med den antika soffgruppen och oljemålningarna.
Rummet är prytt med lila vägar som en hyllning till konditoriet, då ägt av Stina Wimmerströms föräldrar. Det var nämligen så att ett av rummen i konditoriet, även kallat damrummet, hade lila väggar.
Stina Wimmerström var inte intresserad av att ta över konditoriverksamheten, vilket ledde till att de sålde kaféet och Wimmerströms konditoris resa tog slut. Men de gamla redskapen från konditoriet finns fortfarande kvar för allmänheten att se.
Det var från ett fönster riktad ut mot Storgatan som hon möte sin framtida fästman, den 18 år yngre Bert Knutström. Den en gång lite folkskygga Stina börjar synas mer efter att hon träffat honom. Paret hade ett gemensamt intresse för antika saker och samlade på sig tavlor, möbler, klockor och porslin under sina år tillsammans.
Dekorationerna på skåpet är gjorda i mässing och sköldpaddsskal.
Stina Wimmerström hade också ett stort intresse för kläder. I det rummet som innan varit ett sovrum hänger några av hennes plagg och en kostym som Bert Knutström en gång i tiden bar. Uppe på vinden finns ytterligare hundratals av hennes klänningar i tryggt förvar.
– Hon bytte ofta kläder, gärna flera gånger om dagen, säger Kristina Westring.
Hur hon hade råd? Ja Stina levde hela sitt liv på arvet från sina föräldrar. Hon hade inga arvingar och valde därför att donera Wimmerströmska gården till Kalmar läns museum.
Förutom att ha mängder av klänningar och andra plagg, hade hon flera hattar som hon matchade kläderna med.
Visningarna av våningen har pågått två gånger i veckan under juli och augusti. Kristina Westring berättar att de i höst vill fortsätta med visningar men då satsa på gruppbokningar. De skulle även vilja ha temavisningar för att mer gå in på de olika kategorierna av antika saker som finns förvarade.
Denna blommiga klänning bars av Stina Wimmerström 1977 när hon firade sin 70-årsdag. På menyn fanns det hummerstuvning och, hör och häpna, antilopstek!
Krsitina Westring visar upp en bakverksbok från 1930-talet. Boken är skriven på tyska.
Skåpet i det stora rummet är fyllt med olika glas. Bland annat står de antika Kosta boda-vinglasen, Juno där.