Thorbjörn berättar om olyckan
Han föll handlöst sex meter ? och överlevde.
I måndags föll han baklänges från ett tak i Gamleby. Sex meter rakt ner i asfalten.
- Jag drömmer på nätterna att jag faller. Det är ju rätt otäckt att bara förvinna så där handlöst. Jag tänkte "måtte det ligga något under".
Klockan var strax före fyra på eftermiddagen och arbetsdagen var slut för plåtslagarna som arbetat med takläggning på Akzo Nobel Nippon Paint. De skulle bara täcka över isoleringen som de lagt på taket med presenningar. Lite bråttom hade de för de ville gå hem. Presenningen var tung och för att lättare kunna dra den över taket valde de två att gå upp på sidan och dra därifrån.
Thorbjörn gick baklänges när han sträckte presenningen. Och sen föll han.
Försvann rakt ner genom ett hål i taket.
Måtte det ligga något under.
Allting gick i slow motion från det att han trampade igenom hålet som redan var täckt med presenning.
- Jag föll på ryggen och benen kom över mig och så tappade jag luften.
Att hålet var täckt kan ha räddat Thorbjörns liv. Presenningen dämpade fallet. På något vis fastnade den i takplåten och Thorbjörn hängde fast i den.
- Min kompis åkte ner direkt. När jag skulle resa mig upp var jag helt omtöcknad. Blodet pumpade ur huvudet. Han sa till mig att ligga ner och la mig i framstupa sidoläge. Jag pratade så tyst, sa han som om min sista stund var kommen.
Ambulansen var på plats inom fem minuter. Thorbjörn fick morfin och blev omtöcknad.
- Jag kommer ihåg lite. De höll på som fasen och skulle lägga någon vakuumgrej runt mig. Min flickvän var där.
När Thorbjörn slog i marken krossades tionde ländkotan. Men allt annat är helt. Stöd ställningen har han för att det inte riktigt finns någon styrsel i ryggraden och den måste hållas rak.Han får lov att gå så mycket han vill, men vänsterbenet lyder honom inte riktigt eftersom ischiasnerven skadats och han orkar inte heller så mycket.
Först låg han på intensiven och ingen visste riktigt hur illa skadad han var. Han låg med dropp och syrgas, full av morfin.
I onsdags fördes han över till ortopeden och det var också då som han började bli medveten om vad som hade hänt. Först igår släppte hjärnskakningen och nu är den värsta huvudvärken över.
Han hade trott att han skulle bli frisk till helgen, så att han skulle kunna åka på rally. Men det får vänta.
Det gör ont i kroppen och han kommer att känna sviter av fallet länge än. Han har svårt att röra sig och tar sig knappt ur sängen. Sitta får han bara göra tjugo minuter i sträck och ryggraden får han inte vrida. Men han är vid gott mod. Thorbjörn tänker då inte bli någon krympling helst vill han fortsätta att vara plåtslagare och mecka med bilar. Nästa vecka får han kanske komma hem och det längtar han efter.
- Då ska jag vara med min flickvän och bare gose. Jag ska köra bil, för det saknar jag, och skruva i bilar. Men flickvännen saknar jag mest.
Så jobbar vi med nyheter