Så gott som varje dag får Västervikspolisen in anmälningar om bedrägerier, eller bedrägeriförsök. I många fall finns inga spår att följa, och konsekvenserna för individen är små. Försök som inte gått i lås.
Men som rikspolischef Anders Thornberg sa under sitt besök i Västervik handlar de till synes enkla försöken ofta om organiserad brottslighet, grupperingar med koppling till knarkhandeln.
– Det är ofta samma individer som skjuter och spränger som utför bedrägerier. Faktum är att de nu för tiden ofta tjänar mer av sina pengar på detta än på handeln med narkotika. Det är dessutom lägre straff och mindre risker och oftast träffar de inte ens sina offer, utan kontakten sker via internet eller telefonen, sa han.
Ulf Gollungberg på Västervikspolisen var för en tid sedan tjänstledig för att arbeta med just bedrägerier, i vårt område. Han menar att många fall läggs ner direkt i brist på spår, men att kraften primärt läggs på en viss typ av bluffar.
– Det är så kallade vishingärenden. Fall som kanske rör sig om flera hundra tusen kronor. Det är lättare när man kan följa pengar som försvunnit, på olika konton, säger han.
Det kallas också för samtalsfiske. Fall där personer lurats att logga in med bank-id på sin bank. Socialt manipulativa upplägg, där ofta äldre personer blir lurade på stora belopp.
Är den stulna summan avgörande för om fallet prioriteras?
– Nej, jag kan inte säga att det generellt är det. Det handlar snarare om vilka möjligheter det finns att gå vidare.
– Just när det gäller vishing är det i vissa fall till och med så att banken kan stoppa bedrägeriet. Är man bara snabb, så har det hänt att banken kan stoppa pengarna innan de försvinner iväg.
Problemet är bara att bedragarna känner till det, så på kort tid kan pengarna ha tagits ut eller spritts på många konton och personer – vilket försvårar utredningsläget.
Utredningarna av fallen i Västerviks kommun görs i Kalmar och Växjö. Jenny Westring är gruppchef på bedrägerisektionen i Kalmar, och säger att bedrägeriutredningar kring "samtalsfiske" ofta landar i fråga om penningtvättsbrott. Att man inte hittar den som ringde (från exempelvis ett oregistrerat kontantkort), men väl personen som tog emot pengarna. Så kallade "målvakter".
– Och det är ju också brottsligt. Det är inte tillåtet att upplåta sitt konto till en annan, säger hon.
Som även Ulf Gollungberg noterar uppstår problem om pengarna hunnit spridas. Ett steg vidare, är okej, men går de tre eller fyra steg vidare blir det för omfattande för att utredas, menar Westring.
Hon delar rikspolischef Anders Thornbergs bild av att det är organiserade ligor bakom även bedrägerierna, på sidan av exempelvis knarkhandel. De kan verka från platser i hela landet, även om brottsoffret kanske sitter i exempelvis Gamleby eller Piperskärr. Och att den enda långsiktiga lösningen handlar om information.
– Det är ett bekvämt sätt att tjäna pengar snabbt. Det har visat sig vara väldigt lukrativt, med tanke på hur många som blir vilseledda, säger Jenny Westring och fortsätter:
– Det enda som kan förhindra den här typen av brott är att fler blir medvetna och inte går på de här personernas fula sätt. Det här går inte att utreda bort. Det måste brottsförebyggas bort.