- Ett väldigt fint exemplar det här, tången är som ett hotell för småkryp, säger Naturums guide Jan-Olov Persson.
Solens strålar når längre ner under ytan i det allt klarare vattnet och tången får växtkraft igen. Under en tioårsperiod har mycket gjorts för att förbättra vattnet i Gamlebyviken. Vi har blivit mer miljövänliga som konsumenter, kväve och fosfor från gödslade åkrar samlas upp i anlagda våtmarker istället för i våra vatten och förbättringar har gjorts i avloppshanteringen hos reningsverket. Blåstången med sina inneboende tångräkor och tångmärlor skvallrar om bra resultat. Bra vatten ger fin tång med välmående småkryp, som är föda åt både fisk och fågel. Allt hänger ihop.
Men trots bra förutsättningar med bra vatten och gott om föda lyser skäggdoppingen med sin frånvaro i Kålgårdsviken. Det blev aldrig några doppingungar här.
Alla kärlekspar har flytt fältet och det är tyst och öde. Någon enstaka svan glider förbi och bryter tillfälligt vattenspänningen. Ett tappert doppingpar dröjde sig kvar länge och ruvade sina ägg men nu har även de flytt den för fåglarna, fruktade minken. Det är möjligt att det skräckinjagande mårddjuret nu har satt sin sista potatis.
Naturum ska ta kontakt med kommunens jaktvårdsteam för att se om de antingen kan sätta ut fällor för minken eller skjuta den. Då minken egentligen är en onaturlig art i den svenska faunan förstör den för mycket runt omkring sig både för fisk och fågel.
Förhoppningsvis kan de bortskrämda doppingarna starta om någon annanstans för att bygga bo, para sig, lägga ägg, ruva och till sist bli föräldrar.
- Än finns det tid, menar Jan-Olov, bara ungarna blir flygfärdiga till hösten när de flesta flyger nedåt till Västeuropa.
Cirka 500 meter bort från Kålgårdsviken, i Notviken intill gästhamnen, simmar två nybyggande doppingar omkring. De dyker ned och kommer upp igen med tångruskor i näbbarna som de omsorgsfullt bäddar runt ett fallet träd i vattnet. Kanske är det flyktingar från Kålgårdsviken.