Larsgunnar Nilsson är ordförande i Tjust Fågelklubb och berättar om hur han blivit involverad i duvhistorien.
– Det var en familj i Kvännaren som hörde av sig till mig redan i höstas och sa att de hade en brevduva hos sig som borde komma till sin ägare. Jag var där och tittade om man kunde fånga in den, men den var inte tam på något sätt och jag hade ingen chans. Så jag gav upp, och sedan hörde jag inte av familjen, tills för ungefär en vecka sedan, säger Larsgunnar.
Duvan var fortfarande kvar, och grannar klagade på den. Larsgunnar gjorde ett nytt försök, och fågeln fångades in. Duvan var ringmärkt, och kontaktuppgifterna gick till en tidigare ägare som berättade att det inte var någon brevduva, utan en Serbisk högflygare som inte finns naturligt i Sverige.
– Han hade sålt den till någon i Västervikstrakten, men hade inga kontaktuppgifter till denne, säger Larsgunnar och berättar att han har hört av sig till flera olika personer, men ingen vill ta hand om den.
Det slutade med att Larsgunnar kontaktade Gamlebygymnasiet, och släppte duvan bland de duvor som finns där. Fågeln tycktes flyga norrut, men samma eftermiddag fick han ett samtal från Kvännaren igen där de berättade att duvan hade hittat tillbaka dit.
– På onsdag eftermiddag ställde jag ut buren på nytt. Men duvan verkar ha präglats på den här fastigheten, den känner sig hemma där. Frågan är om det finns någon som kan ta hand om den, säger Larsgunnar.