Tack, sa räven, för omtänksamheten

Visst har den begynnande våren tagit oss med storm! Varje gnutta sol tas till vara. Vi myser upp oss mot husväggar i lä med solen gassandes i våra ansikten. Så gjorde jag själv i påskhelgen när jag var nere i Malmö. Nyhetsartiklarna om det ökande antalet viltolyckor gjorde däremot till att kalla kårar gick genom kroppen. Själv har jag aldrig varit med om någon, men däremot har jag ju, liksom de flesta andra, sett vilka konsekvenser för människor och djur sådana kan få. Och det är just i vår del av Sverige där viltolyckorna ökar mer än på andra håll. I Blekinge har älgolyckorna mellan 2004 och 2008 ökat med 182 procent, i Kalmar och Kronobergs län med 77 procent - enligt statistik från Nationella viltolycksrådet som presenterades i Svenska Dagbladet i helgen. Det är anmärkningsvärda siffror.Med statistiken i bakhuvudet satte jag mig i bilen för att köra upp från Malmö till Västervik på måndagsförmiddagen. Radion på, funderingar om hur helgen varit, något samtal i mobilen (med hands free). När jag är ute och långkör har jag alltid milstolpar, Hälften av vägen mellan Malmö och Västervik är ungefär vid Växjö. När Åseda är passerat är det bara några mil kvar till Högsby och då är man närmre Oskarshamn än Växjö. Det känns närmre och närmre. Väl i Oskarshamn är man snart i Västervik - med över 30 mil tillryggalagda är dryga sex inte många. Så brukar jag tänka, jag får för mig att det gör de knappa 40 milen lite kortare.Nå väl. Viltolyckorna skulle det handla om. I tankarna fanns funderingar på vad som kommer att hända i veckan, händelser i stort och smått som eventuellt skulle kunna ge upphov till ledare eller kolumner. Det ökande antalet viltolyckor - given kolumn på onsdag, tänkte jag. Hm, vilken infallsvinkel ska jag ha? Så började jag skymta skylten som gör att Västervik känns närmre - Kalmar län, Högsby kommun. Precis när skylten var på läsbarhetsavstånd såg jag ett litet huvud i ena dikeskanten. Jag saktade ner. Och en orangeröd räv tittade på mig och sprang över vägen. Kanske var det mina tankar på de ökande viltolyckorna i Kalmar län som avgjorde hans vidare liv? Så skört livet är - för räv som människa.I en kollision mellan min bil och Mickel skulle jag inte få några direkta fysiska men. Men värre är det med stora vildsvin och älgar. 2-3 personer dör varje år i vår del av landet på grund av älgolyckor, de skadade är betydligt fler och de som efteråt kanske avstår bilkörning, eller drar sig för det, är ännu fler.Vad göra? Förutom att iaktta uppmärksamhet och följa trafikskyltarnas budskap om viltvarning? Fler viltstängsel ger färre olyckor. Med färre träd och buskage precis invid vägrenen ökas också sikten. Och med en ökande älgstam måste också fler älgar skjutas. Men visst, det är ett problem som inte är helt lätt att ta i tu med. Hur som helst måste det ökande antalet viltolyckor tas på allvar.

Tack, sa räven, för omtänksamheten

Det ökande antalet viltolyckor i våra trakter är ämnet för Ola Mårtenssons ledarkolumn i dag.