Fri och obunden journalistik. Det är stora ord och ett stort ansvar - och det är faktiskt vad hela vår affärsidé går ut på. Men det är inte självklart, enkelt eller något man ska ta för givet - inte ens i en svensk småstadsidyll.
Grundtanken med pressfrihet är man ska kunna granska och förmedla information om de som styr vårt land - utan att de kan censurera vad som skrivs. Vi har också meddelarfrihet, vilket innebär att anställda inom myndigheter har rätt att lämna ut även sekretessbelagda uppgifter, utan att deras arbetsgivare har rätt göra efterforskningar om vem uppgiftslämnaren är. Inget annat land har en sådan stark lagstiftning offentlighet och meddelarfrihet som Sverige. I de allra flesta fall fungerar lagen som en nödtelefon, och ger skydd åt så kallade whistleblowers som slår larm när något inte står rätt till. Ett skolexempel som inte kan ha gått någon förbi är väl Caremaskandalen tidigare i år, där anställda meddelade media om vad som pågick på Carema-hemmen.
Det är dock inte alla som tycker det är bra med meddelarfrihet, källskydd och fria medier, och då är det inte Kina och Nordkorea jag tänker på. Censur verkar stå högt på önskelistan även bland lokalpolitiker i Västervik. Det har tyvärr hänt mer än en gång att politiker försökt styra nyheterna och påstått att vi är "elaka".
Men vad är alternativet? Att chefer och ansvariga ska ha rätt att ta reda på vem i personalen som berättat för pressen att man fått i uppdrag att väga de gamlas nerbajsade blöjor? Att ingen ska få skriva anonyma insändare? Att vi aldrig ifrågasätter det en politiker säger, bara för att vara "snälla" som vissa uttrycker det.
Vi skriver självklart inget för att vara elaka, men inte heller för att vara snälla. Vi skriver om det som händer och sker runt omkring oss och försöker ge en så korrekt och lättfattlig bild som möjligt. Om inte vi berättar om vad kommunen gör med dina skattepengar - vem gör det då?
Föreställ dig att allt du läser i Västerviks-Tidningen först måste läsas och godkännas av den lokala censurnämnden, ledd och tillsatt av den politiska majoriteten.
Vilken bild skulle du få av vad som pågår i samhället då? Antagligen en ganska justerad bild anpassad efter politiskt tycke och smak. En ganska ryslig tanke, enligt mig, men tyvärr inte för alla.
Eller förställ dig en tidning som självcensurerar sig för att inte komma på kant med en stor annonsör? Journalister som hålls tillbaka från att göra granskande reportage om ett företag för att ägarna låter egen- och vinstintressen gå före allmänhetens. Eller kanske omvänt, en storannonsör får in det ena smöriga reportaget efter det andra? Är det en tidning som man kan lita på? Är det fri och bunden journalistik? Nej, det är det inte och jag tror inte att det är den tidning som läsarna vill ha.
Jag tror på att du ska ha rätt att tipsa oss anonymt utan att vi din chef ska kunna ta reda vem du är. Jag tror på fria medier som granskar myndigheter och företag. Jag tror på det fria ordet - oavsett vilket det är.