Syrligt och sött av äppelskörden
Äppelkaka, äppelpaj, äppeltårta ... Det är dags att börja baka. De svenska äpplena är på ingång.
En variant. Punschmarinerade äppelklyftor sätter smak på kakan. Foto: Monika Gottfridsson
Foto:
Varenda äppelsort som funnits i Sverige (och det är många) har planterats i två exemplar på förädlingsanstalten, som en säkerhet inför framtiden. Vi måste helt enkelt se till att vårt förnäma fruktkulturarv lever vidare, samtidigt som forskarna på Balsgård även försöker få fram ännu bättre äppelsorter.
Och alla som någon gång har haft lyckan av att ha ett äppelträd på tomten vet också hur lätt det är att frukten förfars. Det blir helt enkelt för mycket att ta hand om. Man ger bort, matar hästar och glufsar i sig så många man hinner. Ändå märks det knappt på skörden.
Då vill jag slå ett slag för äppelkakan. Det finns så många sorter och recept att det är omöjligt att tröttna. Och ingen blir ledsen av en extra äppelkaka, smulpaj eller tårta.
Gå in på närmsta fik och gör en ovetenskaplig marknadsundersökning. Äppelkakan är det som tar slut först. Jag lovar. Särskilt om den serveras ljummen med vaniljsås.
Den svenska folksjälen blir smått knäsvag så fort ordet äppelkaka nämns. Vi kan liksom inte motstå det där småvarma, syrligt söta, kaneldoftande himmelriket som påminner oss om mammas famn och strukna förkläden.
Och allra godast blir förstås äppelkakorna om de bakas på rejäla svenska aromrika syrliga äpplen. Hellre knappt mogna än övermogna. Lämpliga sorter är Transparante Blanche, Signe Tillisch, Gravensteiner, James Grieve, Aroma, Ingrid Marie, Belle de Boskoop och Cox Orange.
För en nyttigare äppelpaj kan man byta ut en del av vetemjölet mot havregryn eller grahamsmjöl. Ströbrödet i formen kan bytas ut mot krossade fullkornsskorpor.
Grädda hellre kakan för kort tid än för länge. Äpplena måste dock få tid att smälta ihop med kakan och förenas till det där ljuvliga som vi kallar äppelkaka.
Så jobbar vi med nyheter