SVT-dokumentär upprör
Två söndagar i rad har SVT:s Dokument inifrån sänt dokumentärer om en manshatarkultur i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS.Programmen har rönt stor uppmärksamhet och enligt ROKS själva kan de skada rörelsen.
Engagerad. Katarina Power har sedan hon var 18 år varit engagerad och hjälpt misshandlade kvinnor. Hon arbetar nu med att skriva ner fallbeskrivningar och tänker publicera dem. Foto: Matilda Ahl
Foto:
Hon har sett mycket elände och vet precis hur nedbrytningen av kvinnorna går till. Därför blir hon upprörd när ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt i tv säger att de här kvinnorna vill bli misshandlade.
- Hur kan en människa sitta och säga att det finns kvinnor som vill ha stryk? Jag har träffat många misshandlade kvinnor och en misshandlad man och det var ingen av dem som ville bli misshandlad, säger hon.
ROKS kommer i dokumentärerna fram som en organisation för extrema feminister och en kamporganisation som kämpar mot männens överordning. Män anses vara onda av naturen och inte vara möjliga att bota.
- Män är djur, tycker inte du det? säger Ireen von Wachenfeldt.
Rörelsen backas upp av den kontroversiella forskaren Eva Lundgren och det finns även kopplingar till regeringskansliet genom den tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg.
Efter programmen har flera kvinnojourer begärt utträde ur ROKS. På sin hemsida skriver ROKS att programmen skadat rörelsen och att kommuner börjat ifrågasätta sina bidrag till kvinnojourerna.
- Jag har besökt en hel del kvinnojourer, men jag har aldrig stött på åsikten att halva befolkningen skulle vara djur i den negativa bemärkelsen. Skulle man tro på sådant skulle man inte kunna umgås med folk, säger Katarina Power.
Hon säger att de män som misshandlar är odjur, men att kalla alla män för djur är omdömeslöst. Dessutom är det en förolämpning mot alla jordens djur.
Hon är också bestört över forskaren Eva Lundgrens fasta övertygelse om att män regelmässigt utfört sataniska riter där de offrat foster. Hon kallar Eva Lundgren utbildningsförstörd och säger att hon visst hört berättelser om sådana fall, men att hon aldrig själv stött på något sådant. Men helst vill hon inte diskutera frågan.
Om de här åsikterna vinner mark i rörelsen, vad ska man göra åt det?
- Jag tror inte att de gör det. Jag tycker inte att seriöst arbetande kvinnor ska klä skott för ett sådant uttalande. Men jag kan inte tänka mig att de här i stan står bakom det här.
Katarina Power har fullt förtroende för kvinnojouren i Västervik och kvinnojourerna i allmänhet.
- Kvinnojourerna gör ett mycket bra jobb över lag och jag måste säga att jag blev chockad över den här kvinnans uttalande för jag har aldrig träffat på något sådant. Här i stan tycker jag att de verkar vettiga. De verkar veta vad de ska göra och de gör vad de ska.
Marie-Louise Lundgren, ordförande i socialnämnden i Västerviks kommun, har inte sett programmen men säger att hon definitivt har förtroende för Kvinnojouren Vändela i Västervik.
- Vi tycker att de gör ett väldigt bra arbete. Det enda är att de har svårt att redovisa sina pengar.
Just nu vilar ett ärende om förnyat bidrag till kvinnojouren på socialnämndens bord, men det kan inte behandlas förrän det finns en fullständig redovisning av finanserna. Frånsett detta anser inte Marie-Louise Lundgren att det finns något att anmärka på kvinnojouren.
- De här kvinnojourerna behövs för det finns kvinnor som inte vill ha kontakt med socialtjänsten. De vill kunna skämma ut sig utan att dokumenteras, säger hon.
Det har inte gått att nå vare sig socialchefen Jörgen Olsson eller individ- och familjeomsorgschefen Christer Larsson för en kommentar.
Så jobbar vi med nyheter