Sveriges ovanligaste kor
Gallowayboskapen blev landskapsvårdare i Klintemåla efter fyra månaders karantän.
Elisabet Storck och Jim Englund i kretsen av sina kor av rasen Belted Galloway.
Foto:
Numera har yrkesverksamma bönder fått hjälp att svara för landskapsvården av en grupp som närmast kan benämnas fritidsbönder. Gemensamt för de flesta är att de skaffar inkomsten på annat håll, har ett starkt intresse att vårda den egendom de har blivit ägare till och får en allt större betydelse för bevarandet av kulturlandskapet.
Ett par som väl passar in på den bilden är Jim Englund och Elisabet Storck som äger, och sedan i januari också bor på, gården Klintemåla mellan Hjorted och Tuna.
De har satsat på den i Sverige mycket ovanlig korasen Belted Galloway.
- Jag tycker den passar så bra för oss Stockholmare när vi ska börja med djur, säger Elisabet. De har inga horn och det gör dem mer lätthanterliga.
Rasen har sitt ursprung i Skottland och finns i Sverige bara i en upplaga på 25 stycken, några flera finns det av varianten som bara heter Galloway och som saknar bälte runt magen. Betydligt vanligare är rasen i Tyskland och Danmark.
På min fråga varför de valt en så ovanlig ras som landskapsvårdare svarar Elisabet:
- Jag läste om rasen i en lantbrukstidning för ett par år sedan och blev heltänd. Efter en del efterforskningar hittade vi en besättning i Norge som vi kunde köpa in djur ifrån.
Nu var det inte någon enkel sak att föra in djuren till Sverige. Fyra månaders karantän var kravet. En karantän som Elisabet och Jim själva fick ordna genom att låna en ladugård i grannskapet. Där krävdes noggrann rengöring, kontroller från flera myndigheter och diverse restriktioner för alla som kom i kontakt med djuren under den fyra månader långa prövotiden.
Djuren befanns vara friska och kunde släppas ut på bete i hagarna runt Klintemåla och Göljhult, en granngård som också ägs av Elisabet och Jim.
Rasen betecknas som köttdjur men inget djur ur den här besättningen har ännu gått till slakt.
- Vi som har de få djur av rasen som finns i Sverige ägnar oss ännu bara åt avel. Det är stor efterfrågan på djuren och intresset bara ökar.
Förutom korna finns det en fårbesättning i parets ägo. Runt 90 stycken gotländska utegångsfår ser till att göra sin insats för hagmarkernas bevarande. I dammen bakom huset simmar en liten grupp svensk gulanka som också tillhör gårdens djur.
- Det brukar bli ett ägg om dagen när det är värpperiod, berättar Elisabet. Någon ankstek har det där emot inte blivit, räven hinner alltid före och ser till att förse sig.
På vintern samsas ankorna med fåren i ladugården, korna klarar sig däremot bra utomhus hela året, men då med en betydligt tjockare päls än den som de har under sommarhalvåret.
Så jobbar vi med nyheter