Sverige behöver arbetande människor

Under alliansens tid vid makten har mycket förbättrats för många - framförallt genom alliansens starka tro på arbete och en egen försörjning. Det är ingen revolutionerande tanke, men glöms ofta bort i en debatt som allt mer har handlat om bidrag och allt mindre om jobb. Det är heller inte en svårlöst ekvation som leder till konstaterandet att det är jobben som gör det möjligt och finansierar ett gemensamt skyddsnät. Sverige är beroende av arbetande människor för att kunna bevara den välfärd vi har. Till skillnad från den föregående regeringen har den nuvarande regeringen framgångsrikt slutat romantisera bidrag och istället problematiserat kring den livssituation ett bidragsberoende innebär. Att ha ett arbete är inte enbart ett sätt för försörjning, ett arbete ger arbetskollegor, rutiner, ansvar och framför känslan att man bidrar och är behövd. Motsatsen till vad ett bidragsberoende ofta innebär. Med jobbskatteavdraget och andra skattesänkningar har incitamenten för att arbeta ökat för nästan alla och mycket riktigt sjönk arbetslösheten innan finanskrisen slog till. Trots att situationen har förbättrats för avsevärt många är det en grupp som fortfarande befinner sig i ett stort utanförskap, gruppen socialbidragstagare. Det svenska socialbidraget är utformat på ett sätt som ger få incitament att försöka komma ur sitt bidragsberoende. Får man ett arbete minskas socialbidraget ner med varje krona som man tjänar: tjänar man en krona på jobbet får man alltså en krona mindre i bidrag. Det finns alltså ingen som helst anledning att ta ett arbete ifall man inte kan tjäna klart mera än vad man får i bidrag. Ett halvtidsjobb på en snabbmatsrestaurang är till exempel inget som lönar sig. För att kunna förbättra levnadsstandarden för den grupp som fortfarande befinner sig i ett bidragsberoende gäller det att inom bidraget skapa incitament som skulle uppmuntra till att börja arbete. Ett bra exempel är USA:s system som kallas, EITC, Earned Income Tax Credit och innebär en negativ inkomstskatt. De som tjänar lite på jobbet får ett direkt stöd från staten för att göra det möjligt att försörja sig på ett dåligt betalt deltidsjobb. I takt med att man tjänar mera trappas stödet ner, men man tjänar ändå alltid mera på att jobba lite extra. Systemet infördes av president Clinton i samarbete över partigränserna och har sedan dess fungerat bra och visat en klart positiv effekt. En exakt kopia av det amerikanska systemet är kanske inte lämpligt för Sverige, på grund av genuint olika arbetsmarknader. Men en diskussion behövs om hur bidragen för de sämst ställda kan fungera bättre och ge flera individer och familjer möjlighet att ta sig ut ur bidragsberoendet. Det är viktigt att alla omfattas av den framgångsrika arbetslinjen och att fattigdom inte längre låses fast i ineffektiva bidragssystem som stjälper mera än de hjälper.