Svenska skratt i backspegeln

På 1940-talet skrattade vi åt Povel Ramels crazyhumor, i dag är publiken för smart för att skrivas på näsan med alltför uppenbara vitsar, och skämt som inte rör vår samtid är inte kul. - Alla som jobbar med humor pekar på samtiden, komikern Henrik Schyffert.

Nu skrattar vi åt Solsidan. Mia Skäringer, Felix Herngren, Johan Rheborg och Josephine Bornebusch.Foto: Morgan Norman Söderberg

Nu skrattar vi åt Solsidan. Mia Skäringer, Felix Herngren, Johan Rheborg och Josephine Bornebusch.Foto: Morgan Norman Söderberg

Foto: Foto: Morgan Norman/Söderberg Agentur/TV4

Västervik2010-12-07 00:00
En tjock abbot frågade en bonde om han trodde att abboten kunde komma in genom stadsporten. Bonden svarade:- Om halmkärran kunde komma in så kan du.Skrattade du inte? Det är inte så konstigt, skämtet är från 1400-talet, och humor är en färskvara, det inser var och en som ser en gammal Helan och Halvanfilm. Men visst finns det tidlös humor, säger komikern Henrik Schyffert.- All humor bygger egentligen på varianter av några olika skämt; man vaggar in folk i någon slags trygghet, och sen rycker man undan mattan för dem på ett oväntat sätt. Men referenserna, personerna och sättet att framföra skämten varierar med tiden.En komiker som stått sig genom årtiondena är Povel Ramel. Han var först med att lansera den så kallade crazy-humorn i Sverige på 1940-talet - skämt som bara var galna och saknade all rim och reson.- Povel Ramel och Martin Ljung gjorde inte bara roliga sketcher utan också roliga låttexter och bra musik med riktigt duktiga jazzmusiker, säger Henrik Schyffert.Povel Ramel är också en av få som lyckats vara aktuell genom hela sin karriär.- Det är en komikers utmaning, att orka förändra sig och uppdatera sig med samtiden.Under 1960-talet äntrade nästa stora tongivande duo den svenska humorscenen: Hasse och Tage. Deras produktionsbolag Svenska ord ligger bakom klassiska revyer som Gula Hund (1964) och filmer som Att angöra en brygga (1965). Att föreställa sig hur den svenska humorn skulle sett ut utan dem är omöjligt, menar Henrik Schyffert.- Svenska ord är templet kring vilket vi alla samlas. Det är bra för att det finns flera lager i deras produktioner; en klok och retorisk Tage Danielsson, en studentikost improviserande Hasse Alfredson, snubbelmaestron Gösta Ekman och Monica Z som sjunger bättre än Ella Fitzgerald.Henrik Schyfferts egna husidoler Magnus och Brasse dominerar det svenska 1970-talet med krogshower som Varning för barn och Levande på Nya Bacchi.- De var larviga och roliga, de utmanade och spräckte tabun. Även här fanns kombinationen en yvigare Brasse Brännström och en mer beläst Magnus Härenstam.Kring den här tiden har också vitshumorn en storhetstid, med program som Partaj (1969) eller Har du hört den förut (1983) där deltagarna berättade roliga historier för varandra. Men vitsar funkar inte i dag, säger Henrik Schyffert.- En rolig historia börjar såhär: "det var i rekryten". Redan där har vi slutat lyssna, eftersom vi inte tror på det. Det är därför ståuppkomikern alltid utgår ifrån sig själv; "när jag var i rekryten".1980-talet var ett dåligt årtionde för humorn i Sverige, och inte särskilt nyskapande, tycker Henrik Schyffert. Ett av undantagen utgör Sällskapsresan-filmerna med Lasse Åberg, där den första kom 1980.- De kom så rätt i tiden, precis när charterresandet exploderade. Men den var också välgjord och hade en mer lågmäld sida, det gör att den står sig.Under 1990-talet hade humorpubliken blivit tillräckligt smart för att humorn skulle bli lite förfinad, säger Henrik Schyffert som var en av medlemmarna i Killinggänget, vars humor var tongivande under några år på 1990-talet.- Det skedde en försmartning av skämtet - det räckte med att höja på ena ögonbrynet för att folk skulle fatta, eftersom humorförståelsen hade ökat så pass mycket.Under 1990-talet kom också flera svenska varianter på det amerikanska sitcom-formatet, som Rena rama Rolf och Svensson, Svensson. Sitcomen har inte som enda syfte att folk ska skratta - det är skillnad på humor och underhållning.- Humorn är bara en del av underhållningen. Och barbershop är också underhållning, även om det inte är humor alls, säger Schyffert.
Det skrattade vi åt
på 1940-talet: Karl Gerhards kuplett Den ökända hästen från Troja (1941), Povel Ramels Köp inte en zebra (1945).på 1950-talet: Buskisfilmerna om Åsa-Nisse (1949-1969), Povel Ramels revysällskap Knäppupp (1952-1968).på 1960-talet: Hasse och Tages revyer (1962-1982), Svenska ord-filmerna (1964-1985), Skäggen (1963), Partaj (1969)på 1970-talet: krogshowen Varning för barn med Magnus och Brasse (1976), Sten-Åke Cederhök och Thomas von Brömssen som Albert och Herbert (1974-1979).på 1980-talet: Galenskaparna och After Shave (1982), Kurt Olsson (1987), Sällskapsresan (1980), Jönssonligan (1981), Nöjesmaskinen (1982-1984) och Nöjesmassakern (1985).på 1990-talet: Sketchprogrammet Lorry (1989-1995), ståupprogrammet Släng dig i brunnen (1990-1999), sitcomen Svensson, Svensson (1994-2008), I manegen med Glenn Killing (1992), panelprogrammet Snacka om nyheter (1995-2003).på 2000-talet: imitationerna i Hey baberiba (2005), HippHipp (2001), Kvarteret Skatan (2003-2006), Grotesco (2007).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om