Summa sumarum: 63-12=51

Det har varit en intensiv kommundemokratisk månad. Under mars har kommunens politiker bjudit in medborgarna till dialog. I dag kommenterar Ola Mårtensson detta och fortsätter också sitt resonemang kring kommunfullmäktiges arbete och storlek.

Kommunfullmäktige.Arkivfoto: Lisa Olaison

Kommunfullmäktige.Arkivfoto: Lisa Olaison

Foto: Lisa Olaison

Västervik2009-04-01 00:07
Förutom matlagning, städning, hämtning och lämning på fotbollsträning, hämtning och lämning på ridhuset och det övriga livspusslet hade kommundialogen konkurrens av tv-programmen Go´kväll och Antikrundan på ettan, 2 ½ män på trean, säsongsavslutningen på "Sveriges värsta bilförare på fyran, The queen of Sheba´s pearls på fyrans filmkanal och skidskytte på Eurosport. Och icke att förglömma - facebook, Lunastorm, Spray Date och alla andra sociala mötesplatser på nätet. Listan kan göras lång. Till kommunens olika visions- och medborgardialogmöten slöt ändå en del människor upp. I början och mitten av månaden var det det visionära politikerna ville diskutera - vilket Västervik vill invånarna ha 2025. I torsdags förra veckan var det mer närliggande frågor som avsågs att diskuteras. I torsdags deltog strax över 200 personer på ett antal olika platser i kommunen - sammanlänkade via webben. De tidigare träffarna var inte lika välbesökta. 200 personer, av Västerviks omkring 36 000 invånare, kan tyckas futtigt. Men det man ska ha klart för sig är att dessa möten sker på kvällar när de allra flesta av oss har annat inplanerat som ligger oss närmre än visioner och kommunpolitik. Och jämför man med besökarantalet på de vanliga fullmäktigemötena så är dessa siffror höga.Om någon kritik ska riktas emot arrangemangen så är det främst att visionsmötena och mötet förra torsdagen kunde varit samordnade. Risken är att människor som kom vid visionsmötena inte dök upp på medborgarfullmäktige i torsdags. Till de åsikter som kom fram vid mötena finns det anledning att återkomma inom inte allt för lång tid. Men mötena verkar ha avlöpt konstruktivt och många medborgarförslag är intressanta, även om visions- och idésprutarmöten lätt kan översvämmas av kostsamma förslag som är svåra att genomföra med mindre än att Hjalmarsson förvandlas till pojken med guldbyxorna. Men det viktigaste av allt - idéer knäcker andra idéer. Mötesformen med webblänk mellan de större orterna i kommunen är intressant och spännande, något att arbeta vidare med.Så till kommunfullmäktigefrågan som jag gärna ordar om. I en artikel av Lorentsson i fredagens VT ställdes ett antal kommuner mot varandra. Mycket av den statistiken avväpnar megafullmäktigekramarna som vill behålla 63 ledamöter i fullmäktigeförsamlingen. Inte minst då kommuner som Piteå, Hudiksvall, Sandviken och Trelleborg, där folkmängden ligger kring Västerviks och kommunerna till ytan - då i synnerhet Hudiksvall är ungefär lika stor. 51 fullmäktigeledamöter har dessa kommuner. Malmö som är Sveriges tredje största stad har 61 . Alltså även där är antalet färre än i vår kommun.Det finns en argumentflora som megafullmäktigekramarna gärna tar fram och saluför när storleken diskuteras. Det talas om representativitet, geografisk spridning på ledamöterna, kommunens storlek, om småpartiernas existens i kommunfullmäktige och så har vi argumenten av historisk karaktär - kommunsammanslagningen på 70-talet.Det historiska argumentet är ett ickeargument i Västervik anno 2009. Ingen kommuninvånare som är yngre än 50 år har någonsin röstat i ett kommunfullmäktigeval i den tidigare kommunorganisationen med småkommunerna. Det historiska argumentet går delvis hand i hand med det som gäller geografisk spridning av ledamöterna. Dels kan man verkligen fråga sig hur många som väljer en person på grund av bostadsort och inte på grund av övertygelse och engagemang. Sedan kan det återigen konstateras att dagens system med personval kan göra att partiernas prioriteringar på vallistor faktiskt inte spelar någon roll. Väljarnas makt har ökat i det avseendet - något som absolut måste ses som positivt. Dessutom kan konstateras att långt ifrån alla partier använder sig av möjligheten att erbjuda två olikartade listor vid fullmäktigevalen - alltså en i vardera valkrets. Västerviks kommun är stor till ytan - ingen tvekan om saken - men ska det överhuvudtaget ha något med antalet ledamöter i fullmäktige att göra? Det blir till ett icke-argument även det när 18 av kommunfullmäktiges 63 ledamöter faktiskt inte debatterar i församlingen.Småpartiernas existens i fullmäktige äventyras med ett färre antal ledamöter - ja på sätt och vis skulle det kunna vara ett argument, men om vi kikar på sammanställningen av ledamöternas debattvanor 2006-2008 visar det sig att såväl Vänsterpartiet, Centerpartiet, VDM som Kristdemokraterna har ledamöter som inte debatterat. Å andra sidan är det ett internt problem för de berörda partierna - att de tydligen inte lockar så många väljare. Sådant bör inte tas hänsyn till i utformandet av spelreglerna för fullmäktige. Argumenten för ett minskat fullmäktige har ni läst i denna spalt tidigare. De flesta av megafullmäktigekramarnas argument håller inte om man lyfter och vänder på stenarna. Kan man dessutom fullfölja och utveckla medborgardialogen så kommer känslan av delaktighet öka bland medborgarna - det skulle säkert betyda mer för invånarna än ett stort antal fullmäktigeledamöter. Summa sumarum: 63-12=51
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!