Smålandskustens skärgårdsförening och Mellanskärgårdens intresseförening vill bland annat se talesrätt för skärgårdens föreningar, ett kommunalt ansvar, och en nationell samverkansdelegation.
Föreningarna är kritiska till att det, sedan förändringen i strandskyddslagen 2009, inte är möjligt att få dispens för att starta nya verksamheter inom strandskyddsområden.
– Det nyföretagarförbud som därmed tillämpas strider mot rättsstatens principer och det utgör en negativ särbehandling av de människor som bor och verkar inom ett strandskyddat område, skriver MIF.
– För att ett kust- och skärgårdsområde ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart är det en förutsättning att det finns människor där som bor och verkar året runt. Att lägga ett förbud för ny verksamhet inom 300 meter från sjön försvårar eller omöjliggör en utveckling, skriver SSF.
Föreningarna menar att regleringar görs över de bofastas huvuden, och vill se att skärgårdsföreningar får talesrätt i miljöbalksfrågor på samma sätt som miljöorganisationer. De efterfrågar också mer lokalt inflytande.
– Det vore bättre att införa samma process som vid detaljplanefrågor, det vill säga att kommunen upprättar förslag som Länsstyrelsen får lämna synpunkter på, skriver MIF, som menar att ett sådant system vore mer konsekvent.
Båda föreningarna vill även se en tidsgräns för handläggningstider för dispensärenden, och ett nationellt organ för att samordna strandskyddsfrågor.
– En ny myndighet behöver inrättas med ansvar för att ha överinseende över att intentionerna i strandskyddslagstiftningen följs, skriver MIF.