Storebro skulle bygga upp en "tjusig" industri

VT kunde avslöja att det första exemplaret av företagets nykonstruerade motoryacht Storö V var på väg till Västervik. I mitten av december skulle man göra en första provtur på Skeppsbrofjärden med ett gäng spekulanter från Frankrike ombord. I januari skulle båten slå världen med häpnad på båtmässan i Paris, var tanken. Storebro Bruk hade tagit över de gamla lokalerna vid Tannin. Företaget hade investerat stort och mer skulle det bli. Tre miljoner beräknade företagsledningen att man skulle behöva satsa för att få monteringsvarvet i toppskick. 700 000 kronor hade man redan lagt in i projektet. I sjökanten mot fjärden växte nya monteringshallar upp när VT:s medarbetare Sven-Åke Lindblad och chefredaktören Bertil Andersson var på visit. - Jag måste ha värme i den första hallen till den 15 november, sa Ivar Gustafsson med allvarlig röst. Två dagar senare skulle nämligen den första motoryachten komma till Västervik. Det var en nätt liten skapelse på 14 meter, som betingade det facila priset av 350 000 kronor! Två tredjedelar av arbetet - styvt - skulle göras i Västervik. Men arbetet skulle påbörjas i Storebro innan det var dags för transport mot större vatten än inlandet kunde erbjuda. Företaget planerade också att tillverka en motorseglare (i prisklassen 200 000-250 000 kronor) och två havskryssare. "Solö-serien" skulle bli kvar på hemmaplan. Företaget hade dock ett stort bekymmer, som känns lite främmande i dag när arbetslöshetssiffrorna stiger. Det saknades arbetskraft. Människor i arbetsför ålder var en bristvara i Västervik 1969! Företaget skulle behöva 100 personer de närmaste två åren. Därför hade man inlett "operation dörrknackning" för att hitta folk - istan och i skärgården - som ville bygga båtar. Dessutom hade man redan varit på värvningsturné i Norrland. Resultatet hade blivit att 25 man från Pajala hade börjat packa sina kappsäckar för att söka lyckan i en liten stad vid Gamlebyvikens strand. - Vi anställer gärna kvinnor på halvtid. Två kvinnor delar helt enkelt på ett dagsverke och tjänar 10 000 kronor var. De kan ju sköta varandras barn och på så sätt lätt komma loss, resonerade disponent Gustafsson. Storebro lovade också att hjälpa till med att lösa bostadsfrågan för sina anställda. Därför hade man köpt åtta tomter och hyrt 20 i stan. På de köpta tomterna var husen i princip klara. Det hade byggts villor på 104 kvadratmeter som kostade 127 000 kronor. På de hyrda hade man tänkt sig billigare trerumsvillor för 75 000 kronor från Gullringshus. De dyra båtarna från Storebro var i första hand avsedda för den internationella marknaden. Ivar Gustafsson hade stora vyer för framtiden och för sina söner som skulle ta över 1972. Den äldste sonen Roy hade skickats över till USA för att etablera kontakter. - Det är i det närmaste otänkbart att ett litet företag ska kunna hänga med i utvecklingskraven på maskintillverkningssidan, då är det förnuftigare att inrikta sig på samarbete, sa Ivar Gustafsson.

Storebro skulle bygga upp en "tjusig" industri

Det var uppåt i Västervik. Storebros chef och ägare, Ivar Gustafsson, presenterade sina planer för tidningens medarbetare. Över 200 jobb utlovades: - Det kan bli en tjusig industri, sa han.