Stipendium till basketledare
Det är viktigast att ha kul, är Rikard Nilssons motto.
Foto: ANDERS LILJEGREN Rikard Nilsson får årets föreningsledarstipendium för sitt omfattande arbete i VIF Basket. Stipendiet är på 12 000 kronor.
Foto:
Motiveringen, inskickad av spelare och föräldrar i damlaget och F90-laget, skvallrar om varför:
- Rikard Nilsson ÄR VIF Basket. Utan hans enastående engagemang skulle inte föreningen finnas.
Så följer en uppräkning av hans arbete i klubben, och för basketsporten: Han tränar själv flera lag, vilket innebär 3-4 kvällar per vecka, varje helg har han domar- och coachuppdrag, han sitter med i föreningens styrelse och sköter klubben korrespondens. Till det kommer en massa praktiskt arbete som att skjutsa barn- och ungdomar, tvätta matchkläder och se till att det finns fika och kioskverksamhet vid hemmamatcherna.
Hur mycket tid lägger du egentligen på basketen under en vecka?
- Jag har aldrig räknat efter, svarar han.
Efter lite överslagsräknande kommer han fram till 20 timmar under högsäsong.
Det kräver framförhållning och planering. Inte minst att vara tränare samtidigt som hans jobb som sportreporter på VT innebär en hel del kvällstjänstgöring.
Nu är det inta bara mängden arbete han lägger ner som gett stipendiet. I motiveringen framhålls också hans positiva attityd. Det ska vara kul att spela basket.
Basketkarriären började i pojkåren. I de sena tonåren lade han av som aktiv spelare, men redan då hade han börjat som ungdomsledare.
- Jag var helt enkelt inte tillräckligt bra spelare. Kanske var jag för kort, säger han med ett skratt.
Arbetet som ledare föll sig naturligt.
- Jag har alltid haft lätt för att organisera saker. Jag tycker om att sitta hemma och "pilla" med papper.
Kanske ligger sysslan i blodet. Familjen Nilsson har skämtsamt kallats för Västerviks idrottsmaffia. Pappa Lennart är drivande kraft i IFK Västervik och brodern Magnus är ordförande i Västerviks IK.
Varför blev det basket?
- När jag började på 80-talet var det väldigt drag kring basketen i Västervik med fullsatt sporthall på matcherna.
Sportens natur med snabba skiftningar passar Rikard Nilsson som tycker om när det händer mycket. Sedan spelade det naturligtvis in att hans pappa var ordförande i föreningen vid den tiden.
Allra roligast verkar tränarsysslan vara. Att få arbeta med ungdomar.
Damlaget där han är coach kom tvåa i division III i år. En bra placering, men när Rikard får frågan om man siktar på avancemang till division II nästa år blir inte svaret det förväntade.
- Vi tappar två spelare som ska börja gymnasiet i andra kommuner. Några av spelarna börjar sista året i gymnasiet och jag har sagt att skolan alltid ska gå först. Vi får sikta på att hålla oss kvar i övre halvan av division III.
Vad är det som är så roligt med att vara idrottsledare?
- Att sätta upp mål och jobba för att förverkliga dem. Det är en kick när man ser att det funkar.
Allra roligast tycker han att det är att jobba med ungdomar.
- Jag har sagt till laget att jag går alltid till och från träningarna med ett leende på läpparna.
Det låter ju bra, med tanke på mottot att basket ska vara kul.
- Jo, naturligtvis. Jag tog en timeout 98/99. Det var nyttigt att inte behöva känna någon press under en tid.
Så jobbar vi med nyheter